User Profile

De svenska utvandrarna tar sig inn på torra land och hittar sina boplatser. De börjar bygga upp ett liv från nästan ingenting, från en situation där mycket av det nödvendiga fattas. De reser sina första hus, slår hö, bygger möbler og verktyg, de sätter plogen i jorden.

Frågan måste ställas: Va det värdt mödan?

Jag funderar på vad Vilhelm Moberg vill säga oss med sitt mest kända bokepos. Det är klart att han vill skildra historien till de svenska nybyggarna i USA på mitten av 1800-talet. När Moberg skrev sina böcker var gissningsvis några av de som rest över i denna tiden som barn redan i livet. Men böckerna känns också som en vädjan till att låta människor söka sin egen frihet och möjligheten att forma sitt eget liv, även om det krävs stora ansträngningar.

Det är just det som är huvudmotivet för flera av karaktärerna för att emigrera och det uppstår tidigt en uppfattning hos emigranterna att låta varandra börja på nytt i det nya landet. Den protsituerade får möjligheten att hitta nya roller, män får lära sig arbetsuppgifter som i hemlandet var förbehållna kvinnor, drängar får möjligheten till att jaga sin egen lycka (även om jag i Robert och Arvids fall i nuläget tror att det kommer att leda i fördärvet).

Vi borde nog också låta varandra få börja om i bland, på en ny eller samma plats.

Under läsandet av boken har jag undrat på hur väl researchad den har varit. Det har snart gått lika lång tid sen Moberg skrev sina böcker som det gick mellan 1850 och när böckerna gavs ut. Jag vet inte mycket om det, men vet att Moberg var i Minnesota, och hittade Chisago-sjön där han bestämde att Karl Oskar och Kristina skulle bosätta sig. Jag gissar att han intervjuat barn till utvandrare, kanskje även personer som själva utvandrade som barn. För mig verkar beskrivningarna realistiska.

Jag funderade dock på Kristinas födsel, och att det är sannolikt att Moberg själv inte varit med om en förlossning i vuxen ålder eftersom det var först betydligt senare att det blev vanligt att män deltog på förlossningar.

Jag tyckte även om denna boken och kommer fortsätta läsa serien.

The blurb made me think this would be a fascinating book, one that explained how intellectual Russians can survive and find their place in today's Russian society, how they can close their eyes to the war in Ukraine or even embrace it. That was a book I definitely wanted to read.

That was not this book, however. This is mostly a personal account of two journalists' professional life and friendships in Moscow during Putin's two decades in power, combined with a summary of the most important political developments of the time.

It takes well over half of the book to get to the Georgian war of 2008, the occupation of Crimea occurs 75% into the book, and the large scale invasion of Ukraine starts at 82%. The epilogue with a couple of mentions of discussions with old friends remaining on the other side of the barricade is just a few pages.

This is probably an interesting book for somebody who doesn't know very much about Russian political developments during the last 20 years, but it was not the book I had hoped it would be.

Detta är väl en av de bokserier man måste ha läst om man bor i Sverige (tillsammans med Fogelströms Stad-böcker, som jag heller inte läst). Att läsa Utvandrar-böckerna blir sommarens läsprojekt.

Boken tar för sig livet i Ljuders socken i Småland, med fokus på de personer som senare utvandrar. Det är ett hårt liv, med sedvanor och hierarkier som hindrar flera av huvudpersonerna att leva det liv de vill leva. Bevekelsesgrunderna är olika: någon vill leva efter en annan religiös övertygelse än statskyrkan, någon vill inte bli bestämd över, någon annan vill ganska enkelt ha mindre stenig och bördigare mark att odla.

Andra halvan av boken följer utvandrarflocken över havet på briggen Charlotta, där flera blir allvarligt sjuka och flera passagerare dör. Boken slutar i det de landsstiger i New York, men inte som samma människor de var när de lämnade Sverige.

Boken är välskriven och överraskande rolig till trots för sitt allvarliga ämne. Det är lätt att dra paraleller till Ola Larsmos Översten, en annan (och nyare) utvandrarberättelse som jag tyckte mycket om — huvudpersonerna utvandrade nog i ungefär samma tid &mdash:, men som jag på många sätt minns som ännu mörkare än denna (än så länge). Med tanke på det blir det intressant hur Moberg sen behandlar det amerikanska inbördeskriget, som kommer och var en av huvudämnena i Översten (en nyutgiven bok, Gettysburg av Niclas Sennerteg omhandlar svenskar som stred i inbördeskriget. Den hade också varit intressant att läsa).

Det här är en tankeväckande och skrämmande bok. Det man kan hoppas på är att den är det på rätt sätt, så att de som läser boken gör vad de kan för att förhindra att den blir verklighet. Och uppenbarligen är det många personer, även inflytelserika, som faktiskt har läst boken, för den tyska originalversionen är nu inne på sjunde upplagan.

Boken ska komma även på svenska, finska och engelska, men jag kunde inte vänta efter att ha läst en intervju med författaren i Helsingin Sanomat. Sanningen är ju att det scenario författaren lägger fram inte i sig är något nytt: efter att ha uppnått det man ville i Ukraina går Ryssland vidare och testar Nato genom att inta den ryskspråkiga staden Narva i östra Estland, samtidigt som man genomför avledande manöver på andra håll, där man även får hjälp av Kina. Att det i praktiken då är Kina som gör Ryssland till sin vasallstat är en annan fråga.

Det nya är att författaren, som är professor på tyska försvarshögskolan, vet exakt vad han pratar om och lägger fram logiska och övertygande argument för varför scenariot är möjligt – men inte oundvikligt.

Det som då behövs för att undvika detta scenario kommer inte heller som någon överraskning. Framför allt handlar det om att vi i Europa snabbt måste stärka vårt eget försvar och samtidigt klargöra vad som står på spel för vår del.

Boken i sig är egentligen en trea, den är bra, habil och väl genomförd men en bok som denna som gör anspråk på att varna kan inte dömas utan kontext. Att skriva en bok om ett auktoritärt maktövertagande och inbördeskrig, om förlust och flykt utan att någonsin förklara varför detta sker. Vad är kontexten till att republiken Irland i en nära stående framtid ser ett auktoritärt, inte ens explicit fascistiskt, styre tar över och börjar inskränka fri och rättigheter till en sådan grad att människor gör uppror och att ett inbördeskrig bryter ut. Varför ingriper inte det internationella samhället, inte ens Storbritanniens som har en gräns iom att Nordirland förblir under den brittiska kronan. Vad vill "frihetskämparna", vad är deras ideologi, varför agerar bara som glorifierade gangsters när de tar kontroll över territorium. Jag påminns starkt om Liv Strömqvist kritik av filmen Civil War. Det enda denna boken säger är att inbördeskrig är hemskt och att vi kan känna igen oss i karaktärerna för att de är vit medelklass som "oss". Det är inte tillräckligt, vi måste kunna identifiera oss med människor i verkliga inbördeskrig i Kongo, f.d. Jugoslavien eller Burma. Dessa inbördeskrig har en kontext, de uppstår inte ur tomma intet utan har en historia, en politik, en geopolitik och en ekonomi.

Istället för att läsa denna bör ni läsa Maceks Sarajevo under Siege och Koshravis 'Illegal' traveller