User Profile

Kjente ikke til Fosse før Nobelprisen kom, men ble forelska i stilen hans veldig fort den gangen. Vaim er typisk Fosse. Gjentakelsene, den evige tankestrømmen, uperfekte karakterer som stadig får en til å tvile på hva som er virkelighet. Vaim er dørgende kjedelig, men fryktelig fengende - og det er noe av det jeg synes Fosse gjør best, å finne det gjenkjennbare i det hverdagslige, og å gjøre det som er dørgende kjedelig til noe som er nervepirrende og verdt å lese. Fosse kunne skrevet 200 sider om et 30-minutters toalettbesøk med forstoppelsesplager, og jeg ville nok slukt det!

Den her boka lærte mæ frasen «thought-terminating clichés», så den va vel verdt å lese. Though-terminating clichés e det kultledera og dets like (bedriftseiera, treningsfanatikera etc etc) mate dæ med for at du skal slutte å stille vanskelige spørsmål (sjøl om æ nu ikke kommer på noen konkrete eksempler, så klart).

Det e ikke et akademisk dypdykk, men pent plassert i den typen popsci-bøker folk like å lese, kanskje litt overfladisk om du e godt kjent med fenomenet det omtale, men et greit innblikk om det e nokka helt nytt for dæ. Omtrent akkurat det æ venta, men velskrevet og med personlige erfaringer som gjorde lesinga litt ekstra underholdanes. Og det e helt klart rette personen som har skrevet boka, det gjør den enda bedre.

@jon_bon@bookwyrm.social Nej, det tror jag är vad jag uppskattar särskilt med hennes böcker det och att de lyckas båda vara personliga och ha en viss distans.

@jon_bon@bookwyrm.social Detta kändes som en viktig bok att läsa för mig som man. Det är öppenbart att det finns frågeställningar som vi sällan eller aldrig behöver tänka på.

Välskriven och engagerande, samtidigt lättläst. Man känner omedelbart med den unga Annie Ernaux. Utöver de oerhörda umbäranden som beskrivs - den tiden då det var illegalt med abort, svårigheter att både hemlighålla och att desperat försöka hitta lösningar - så är det reflektioner över skrivandet och minnen överhuvudtaget.

Ikkje la deg lure: denne boka handlar faktisk om ål. Ja, det er eit essay som også er innom døden, vitskap og familie. Men først og fremst er det ei skikkeleg fin bok om mysteriet som er ålen. I tillegg til ein god dose biologisk informasjon om ål, følgjer boka også den reisa som menneskje har vore gjennom for å lære meir om ålen. Og alt me framleis ikkje veit.

Eg kan ikkje sjå føre meg nokon som denne boka ikkje er relevant for.

Eg elskar Agnes Ravatn. Kvar gong eg trur eg har taket på ho, så snor ho seg or grepet, og gjer noko uventa. Det er 2025, vi bur her no, og om det er éin person eg vil skal skrive ein roman som handlar om generasjonsskifte i forlagsbransjen, men kanskje eigentleg handlar om vår sterkt menneskelege svolt på å lage og innta historier, så er det ho.

John S. Jamtli og Tungtvann e en veldig bra nordnorsk kombinasjon, og det her e en bra framstilling av starten til gruppa – om den e 100% korrekt e ikke så viktig, så lenge historien e god. Tegningan e stilig, det e masse detaljer å henge sæ fast i, og æ elske at Jamtli har klart å tegne Poppa Lars akkurat så kjekk som han e/va (så får det så være at æ ikke synes han har fått til Jørg1 og Jan Steigen like bra, men æ tror Poppa Lars har hatt et mer distinkt utseende hele veien). Gøy! Anbefales varmt om du har nokka som helst slags forhold til norsk rap eller e interessert i musikkhistorie generelt.

Dette er ei bok du gjer, ikkje ei bok du leser, seier forfattar Doctorow sjølv. Ansjå den som ei lærebok som også er ei underhaldande historie – ei som i desse dagar er meir aktuell enn då boka vart utgiven.

@jon_bon@bookwyrm.social Jag vet att detta är böcker som jag kommer läsa om igen någon gång, men får nog låta det gå tio år sisådär. På ett sätt skulle jag önska att jag hade läst de första gången när jag var i samma ålder som när de utvandrade, sen nu.