User Profile

Jag trodde först det var relaterat till "En ond man" av Hasse Alfredsson - men det är nog inte mer än att det handlar om statare på 30-40-talet i Skåne. Och att nån blir mördad. Detta är en biografi om en statare och en mycket tragisk händelse. Det är lite intressant men lyckas inte "fånga mig" riktigt. Lärde mig iaf om statarsystemet, Gunnar Sträng, minervaugglan och ordet "astenisk" som används flitigt.

Det er ikkje så mykje å seie her anna enn at boka er solid avgrensa, godt dokumentert, og gir eit presist innblikk i Iran gjennom 1900- og 2000-talet. Forfattaren viser korleis Iran heile vegen har vorte hersa med og kontrollert av ulike stormakter, og gjennom deira handlangarar i den iranske eliten. Folkestyret og sjølvstyret har vore skadelidande kvar gong, ikkje minst i kuppet mot den folkevalte nasjonalisten Mohammed Mossadeq i 1953, støtta av britisk og amerikansk etterretning.

Perioden frå 1953 til 1979 er dessutan også interessant, og viser kor hovudlaus strategien om å kjempe for ei tilbakevending til det blodtørstige Pahlavi-kongedynastiet er. Iran var eit helvete for både minoritetar og opposisjon under sja-styret. Det er ikkje slik at diktaturet vart innført først i 1979.

Perioden med prestestyret er også godt dekka. Både prestestyret sin sementering av makta gjennom 1980-talet, kor dei knuste det som var av opposisjon til venstre, men også den håplause kampen mot Saddam Husseins Irak, som var støtta av nærmast heile regionen + USA. Perioden med reformvennleg leiing i landet frå 1997 til 2005 er også interessant, og viser at ein truleg hadde eit rom for å gjera Iran til ein meir "normal" aktør i det internasjonale systemet. Den sjansen greip ein ikkje.

Boka her vil eg verkeleg tilråde folk som skulle ønske dei visste meir om Iran no som Epstein-regimet sine rakettar regnar over dei. Eg kan garantere at du vil bli klokare.

Eg likar denne om mogleg endå betre no enn då eg las henne første gongen. Men er jammen ikkje heilt sikker på kvifor. Eg likar mangelen på sentimentalitet, sjølv om eg vanlegvis er ein sucker for melodrama. Eg likar hovudpersonen Beatriz som nektar å la seg affisere av at ho er blitt livets store kjærleik for polakken. Eg likar at ho ikkje gjev han noko (falskt) håp sjølv om ho gjev han nokre smuler på vegen. Eg likar at det ikkje er noka oppbyggeleg historie om kjærleikens kraft, på same tid som det kanskje er det likevel. Eg har lese nokre meldarar som har gjort ei mengd subtile observasjonar i boka som eg ikkje ser i det heile, så det er sikkert fullt opp av akademiske grunnar til at boka er god. For min del kan eg berre seie at eg likar å lese henne, og nok kjem til å lese henne fleire gonger. Det er nesten så eg blir freista til å lese meir Coetzee, hadde berre ikkje dei andre bøkene hans sett så deprimerande ut.

'De fattigas krig' hittade jag i stadens Gospelbokhandel bara få dagar efter att jag fått hem Andrew Drummonds biografi över Thomas Müntzer från en annan av stadens små bokhandlar. Två relativt nya biografier om samma reformationsteolog. Nu skall de läsas tillsammans, tillsammans med den bok med textutdrag som jag hade sen tidigare.

Thomas Müntzer är en person som har följt mig sen jag lästa Luther Blisset-kollektivets spänningsroman 'Q' som är satt till reformationen och där teologen Thomas Müntzer spelar en av rollerna. Det är också författarna av denna som skrivit förord till boken jag har med textutdrag utgiven på Verso books.

'De fattigas krig' är en kort bok, en kort bok med många korta kapitler som inte bara berättar historien om Thomas Müntzer från hans födsel till han avrättas för att ha lett det tyska bondeupproret, men också om historien om de som kom före honom. Boken förmedlar genom ett fåtal sidor ett skeende som är båda komplicerad och dramatiskt, men med en intesitet som smittar av sig.

Nu går jag vidare till Drummonds lite tjockare, men om jag skall gissa utifrån andra böcker jag läst av honom: inte mindre dramatiska bok.