Norskis bosatt i Sverige. Leser norsk, svensk och engelsk. Liker både faglitteratur og skjønnlitteratur. Historie og sci-fi. Skriver på det språk jeg leser på.
Byrja av ein eller anna grunn å lese denne høgt for femåringen som nattabok, kanskje mest for å teste noko som ikkje er openbart laga for barn. Ho er fascinert av Sophia og farmora, men synest det er litt keisamt at det ikkje er så mange bilete.
“Lat som om pappa er ei lydbok,” seier eg. “Du har ikkje bilder i lydboka heller”. “Åja, det er sant,” seier ho.
Med entusiasme og skarp observasjonsevne tar Erlend Loe oss med på en enhjuls-odyssé gjennom ett …
Review of 'Forhandle med virkeligheten' on 'Goodreads'
No rating
Erlend Loes kampskrift. Hans agenda: alle bør bytte til sykkel, og aller helst de med bare ett hjul. Boka er på sitt beste når Loe reflekterer over skammen i å falle, men har ellers også mange fine refleksjoner om selvbilde, samfunnet, ham selv og, vel, sykling. Men det er også enkelte parti i boka hvor han mista min oppmerksomhet litt. Å følge selve rutene han syklet på i Oslo-området var vanskelig uten å egentlig kjenne områdene. Men alt i alt ei fin, morsom og lettlest bok som jeg håper overbeviser mange.
Erlend Loes kampskrift. Hans agenda: alle bør bytte til sykkel, og aller helst de med bare ett hjul. Boka er på sitt beste når Loe reflekterer over skammen i å falle, men har ellers også mange fine refleksjoner om selvbilde, samfunnet, ham selv og, vel, sykling. Men det er også enkelte parti i boka hvor han mista min oppmerksomhet litt. Å følge selve rutene han syklet på i Oslo-området var vanskelig uten å egentlig kjenne områdene. Men alt i alt ei fin, morsom og lettlest bok som jeg håper overbeviser mange.
När jag tänker vidare tycker jag att Ingela är en karaktär som skulle få breda ut sig betydligt mer (särskild med tanke på slutet). Hon framställs som lite enfaldig, och jag uppfattar boken i att det handlar om ett trauma utan att det riktigt pekas ut vad det är. Medfödd eller genomlevt, det känns som om det är en central person som vi inte lär känna och som aldrig tilläts ta plats.
Förrädarland är en roman om människor som historien glömt. De bodde vid gränsen mellan Småland …
4.0 stars
Det är svårt att tala om några av Mobergs böcker utan att jämnföra med Utvandrar-sviten, som också är de ende andra böcker jag har läst av honom. Förrädarland är betydligt kortare med (i alla fall i min utgåva) knappt tre hundra sidor, men har många av de element vi känner frå Utvandrar-sviten: Et historiskt tema med stor betydning för svenskar, et flertal personer som man följer växelvis och som korsar varandras väg och samma lättsamma berättarstil där läsaren ofta påminns om detaljer från tidigare i boken (i fall man har glömt). Om något tyckte jag att persongalleriet inte fick utveckla sig på samma sätt som i Utvandrarna, men det är ju också naturligt eftersom boken är betydligt kortare.
Förrädarland följer en rad personer långs med gränsen mellan Värend och Blekinge, då gränsen mellan Sverige och Danmark, under mitten av 1600-talet. Det är tiden för Stockholms blodbad och Gustav Vasa, …
Det är svårt att tala om några av Mobergs böcker utan att jämnföra med Utvandrar-sviten, som också är de ende andra böcker jag har läst av honom. Förrädarland är betydligt kortare med (i alla fall i min utgåva) knappt tre hundra sidor, men har många av de element vi känner frå Utvandrar-sviten: Et historiskt tema med stor betydning för svenskar, et flertal personer som man följer växelvis och som korsar varandras väg och samma lättsamma berättarstil där läsaren ofta påminns om detaljer från tidigare i boken (i fall man har glömt). Om något tyckte jag att persongalleriet inte fick utveckla sig på samma sätt som i Utvandrarna, men det är ju också naturligt eftersom boken är betydligt kortare.
Förrädarland följer en rad personer långs med gränsen mellan Värend och Blekinge, då gränsen mellan Sverige och Danmark, under mitten av 1600-talet. Det är tiden för Stockholms blodbad och Gustav Vasa, det är tid för Dackeupproret, men med fokus på vanliga människor, de som man sällan möter i den vanliga historieskrivningen. Vi får träffa präster, munkar och bönder, men följer också en bondson som tar värvning. De lever på båda sidor av gränsen, pratar samma språk, praktiserar samma tro, är i släkt med varandra och handlar med varandra. De har åsikter, men är i det stora och det hela likgiltiga inför vilket land de bor i eller vem som är kung.
När kriget bryter ut är det dock de som drabbas. Soldater drabbas samman i deras skogar och på deras mark, det är deras gårdar som bränns och deras djur som dödas, de berövas liv och samhället stympas vid att kontakt över en gräns som tidigare inte betytt något i praktiken plötsligt förbjuds. Dessutom när allt kommer till kritan skall fälttåget betalas med kyrksilvret som lokalbefolkningen har betalat till över flera generationer.
Jag tror jag gillar Mobergs böcker och tänker att jag vill läsa flera av dem, men om jag skall ta fram något jag störde mig på är det hur stor plats könsligt umgänge tar, särskilt i bokens första hälft. Jag förstår att giftemål och barnafödande är jätteviktigt, och att våldtäkter var (och är) en del av kriget som jag uppskattar att faktisk tas upp; men jag misstänker att Vilhelm Moberg var mer upptagen av än den vanliga 1600-talsbonden. Detta fanns i Utvandrar-sviten också, men eftersom de böckerna var mycket tjockare fick det ta plats utan att det tog överhand. Jag skulle ju ville veta mer om böndernas vardag i övrigt!
The Hobbit is a tale of high adventure, undertaken by a company of dwarves in …
Hobitoj, ade hobitos.
4.0 stars
Mi decidis relegi la Hobiton post spekti la filmojn antaŭ kelkaj semajnoj. La filmoj ja estas tre malbonaj — tro longaj, kaj precipe faritaj por tiuj kiuj ĝuis la filmojn La Majstro de l' Ringoj sed neniam legis la librojn. Mi simple deziris alitipan filmon en la etoso de la libro.
Relegi ĝin en Esperanto antaŭ rememoris min pri kiom al mi mankis tiu lingvo. Jam pasis pli ol dek jaroj ekde mi lastatempe legis aŭ parolis ĝin. Komence legis mi malrapide, sed post nelonge sukcesis retrovi pli rapidan legoritmon.
Ankaŭ la rakonto estas bona (sed eble iom simpla, kiel taŭgas por infanlibro). Mi kredas ke mia sepjaraĝa filino ŝatus ĝin se ŝi akceptus ke mi laŭtlegus por ŝi!
Morten A. Strøksnes følger nyhetsstrømmen gjennom året, men dykker …
I alle konfliktene som i løpet av flere tiår har utspilt seg mellom palestinerne og Israel, er mønsteret tydelig: Når Israel svarer, dør ti eller hundre ganger så mange som de har mistet selv, og alltid flest sivile.