Reviews and Comments

Jeg har vært forelsket i William Dalrymple i snart ti år. Det begynte da Dalrymples Return of a King var oppgitt som en av kildene for Cole Wehles brettspill Pax pamir. The Anarchy sto på litteraturlista for Wehrles John Company. Podden Empire som Dalrymple har med Anita Anand er både underholdende og slipper episoder jevnlig og ofte.

Mange av Dalrymples bøker har skildret relasjonen mellom det britiske imperiet og Asia, med fokus på India, der han har bodd deler av livet -- også The Golden Road. The Golden Road tar utgangspunkt i antikkens India, men knyter hele tiden an til hvordan India har hatt relasjoner til verden rundt seg. Dalrymples argument er at India har formet vår verden på måter som de fleste av oss ikke kjenner til.

Silkeveien mot Kina er godt kjent, ett begrep som ikke er mer enn drøye hundre år gammelt, men det er mindre kjent hvor betydelsesfull kontakten med India var blant annet for det romerske imperiet som hadde omfattende handel via sjøveien. De årstidsstyrte monsunvindene var ypperlige for å bringe en flåte ut i en årstid og hjem noen måneder senere.

Darlymple skildrer handelen, men også hvordan indisk filosofi gjennom først buddisme og senere hinduisme spred seg nordover og østover i Asia. I dag er de viktigste buddistiske landene Kina, Thailand og Japan -- verdens største hindutempel, Ankor Wat, ligger i Kambodja; både buddismen og hinduismen hadde sitt opphav i antikkens India. Boken slutter med en redegjørelse for hvordan våre tall -- ofte kalt arabiske tall, kanskje mer korrekt indo-arabiske tall -- kom fra India, via persia og arabisktalende områder med Nordafrika og al-Andulus.

Også i tidligere bøker, spesielt i White Mughals, snudd på den vanlige fortellingen om det koloniale India som råvareexportør under britisk overherredømme. Her vrir han på historien på så vis at han viser til at for tusen år siden var India i stor grad den dominerende parten i møtet med verden rundt. Romerske myndigheter var urolige for handelsunderskuddet mot India. Kinesiske munker reiste milevis til fots gjennom krigsområder for å studere ved kloster i India. Verden rundt adopterte indisk talespråk, skriftspråk og tallsystem. Historien om det koloniserte India stemmer, men det finnes også en større, mer intressant og mer kompleks historie her.

For meg har både denne boken og Dalrymples tidligere bøker vært en bra måte å få større innblikk i verden utenfor det nokså snevre europeiske perspektivet vi ofte ellers har. Det finns en lærdom i at noen av våre viktigste tanker ofte stammer fra andre steder og andre tider. Framtidens beste oppstår kanskje heller ikke hos oss.

Dette var en interessant bok. Den var overraskende lettlest uten at jeg fant sitatvennlige avsnitt på annenhver side. Bokens store prosjekt er å skisse på en fortelling av vår fortid som skiller seg fra den vanlige eurosentriske fortellinga der man blikket man ser fortiden med er farget av det kapitalistiske samfunnet vi lever i og hva som er politisk mulig nå — og dermed gi en annen fortelling av hvem vi er (gjetter jeg).

Jeg har alt for lite bakgrunn i feltet til å bedømme om argumentene som legges fram er godt underbygde eller ikke. Det er vanskelig når man skriver om en tid som ligger så langt tilbake at man ikke har tilgang til hvordan de som levde da så på seg selv, man kan bare anta. De påpeker flere steder at andre forskere har tolket funn utifra sin egen samtid, sikkert med fare for å snuble i samme fella selv.

Noen saker jeg har lært i denne boka: * Folk før i tida var sånn omtrent som folk er nå. Folk før i tida var minst like opptatt av politikk og filosofi som vi er nå, men den kunne ta andre uttrykk. Mennesker i urtiden var mer opptatt av frihet enn likhet, men det andre var ofte en konsekvens av det første. * Jordbruksrevolusjonen for sånn omtrent 12 000 år siden var ingen revolusjon i det hele tatt. Det var en prosess som gikk ganske langsomt og som begynte med at man eksperimenterte med å så, men at man lenge levde som jegere/sankere. Det var ingenting som pekte fra det første sådde frøet til dagens industrijordbruk. * Mennesker har levd i mange forskjellige typer samfunn gjennom historien. Vi har både gått fra små samfunn til store samfunn, og fra store til små. Vi har både gått mot mer auktoritære samfunn og mot mer egalitære. Politiske strukturer har tidvis hatt mye makt, tidvis hatt begrenset makt. * Mange samfunn har vekslet mellom auktoritære og egalitære samfunn utifra årstid eller situasjon, likeså med om man lever som jegere/samlere eller jordbrukere. * Vi er på mange måter mindre frie nå enn hva vi var for både noen hundre og noen tuser år siden.

The Dawn of Everything utfordrer oss først å fremst til å drømme og diskutere hvordan vi vil at samfunnet vi lever i skal se ut, ettersom vi har dette i oss. Graeber og Wengrows blikk på fortiden, selv om også dette bilder er mangelfullt, sier i det minste: om de kunne, så kan vel vi — så forskjellige er vi ikke.

Some books that you stumble upon ends up punching you in the guts, others do not. This book was of the latter category, but I still think it should've been the former, much so based on that I like the works of the translator, Ursula K. LeGuin.

As a part of my job I support unemployed persons that have internships at my organization, among them at a few of the charity shops that we run. It was while browsing the bookshelves during a slow hour that I came upon Kalpa imperial. It seemed like my kind of book, and I still think it is.

I think I understand what the author wanted to do, and I think it is clever. She sketches the history of an empire, follows its many rulers , their surge, their downfall, internal and external strife; and how the empire and its society adapts during its history, sometimes needing to start over. In some ways this resembles the setup of LeGuin's Hainish cycle books: It allows the author to write a whole bunch of separate stories, laying out the workings of very dissimilar societies; while still linking them together and setting them in the same universe. While the Hain books are distinct volumes (usually, not always) being collected in the same binding it creates different expectations. I wish I had known this from the beginning, and probably should've researched it a bit more.

For at least the first two-thirds of the book I kept looking for linkages between the action and the characters in the different chapters. That names kept changing between chapters and wasn't names common in my everyday gave me the feeling that I always missed something, that I should recognize this or that character from before. To my knowledge there was no repeating characters (but may have missed some), though a few characters was mentioned later in the book.

I found this frustrating, but mostly due to my own expectations, and probably also reading it when I wasn't in the right frame of mind. Reading a few pages in the evening when I was already exhausted wasn't optimal. I think this book demands more focus. I read the last fifty pages on a day off when both partner and child was off for other adventures and that worked better.

A better way for me to treat the book would probably be as a collection of short stories set in the same setting; with the opportunity both to look at particulars and the long temporal lines. I suspect the book is good, but it didn't work for me right now. I'll keep it with the intention of getting back to it in a year or so.

Varors värde Daniel Berg och Rasmus Fleischer

Hur mäter man pengar, ekonomisk transaktioner och ekonomisk utveckling över tid? Hur mycket mer eller mindre betalar jag för gurkan i dag jämfört med för ett år sen? Hur stor är inflationen? Konsumentprisindex är ett mått för "den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen" (från SCB).

Konsumentprisindex (KPI) dyker oftast upp när vi talar om inflation. KPI är ett inflationsmått. Precis när man står där med tidningen och tänker att KPI är ett objektivt mått står Daniel Berg och Rasmus Fleischer där för att rycka bort tidningen och berätta om måttets historia.

KPI är en fortsättning på det tidigare Levnadskostnadsindex. Att titta på KPI är betydelsesfullt då det används inte bara när man mäter inflationen, men prisbasbelopp (som styr en massa olika saker är knutet till det), och tidvis har löner även varit knuten till LKI/KPI (tex under andra världskrigen när man ville undvika stridsåtgärder på arbetsmarknaden). Samtidigt finns det en massa bidrag (tex försörjningsstöd) som inte är knutet till KPI.

Berg och Fleischer går genom måttens historia och med fokus på de diskussioner som fördes särskild tidigt i måttens historia. Det gäller bland annat vilka varor som skall finnas i den imaginära varukorgen vars innehålls priser man mäter. Tidigt baserade man den på konsumtionen till en vanlig arbetarfamilj, något som betyder att lyxvaror inte räknas in samtidigt som det heller inte tas hänsyn till konsumtionen i ett ensamhushåll eller äldres konsumptionsmönster.

Boken använder dock mest plats till att syna hur man har löst utmaningar i att kompensera för kvalitetsförändringar. Om kvaliteten ökar, om jag får en bättre vara för samma peng har ju priset på varan på många sätt gått ner. Men hur mäter man kvalitet? Vad är det? Om jag köper en halv liter blandsaft, men konsentrationen är svagare än den lika dyra flaskan jag köpte månaden kostar den egentligen mer. Dock, vad om saftblandningen innehåller mer bär? Andra bär? Ekologisk socker? Är blandsaft blandsaft eller är ekologisk blåbärssaft samma vara som vanlig jordgubbssaft, eller en helt annan vara? Du ser! Inte så enkelt.

Detta har förstås lösts (eller inte lösts) på en rad olika sätt genom historien. Om man vill läsa Berg och Fleischers ganska ingående beskrivning av de olika problemen (fokuserad på matvaror, bilar och kläder) vet du vilken bok du skall läsa. Gör det, den är läsvärd.

Dock tycker jag värdet av boken i stor grad är att dra bort skynket till vår moderna värld där vi tar mycket för givet, särskild sådant som handlar om ekonomi, pengar och sådant som är konstruerat av eksperter. Det begränser sig inte bara till KPI eller ens index (det finns en massa sådana index), men också en massa andra företeelser. Vårt samhälle är byggt på en rad olika antaganden som gjordes av någon någon gång utan att detta är klart för oss i dag. På samma sätt som KPI är det också mycket som används på ett annat sätt eller på andra områden än vad det ursprungligen var avsedd för.

Varors värde är Berg och Fleischers bidrag till att återuppväcka en indexkritik som i stor grad har försvunnit från offentligheten de senaste tiåren, och ställer sig sådan i en tradition som först och fremst representerades av några av LKI/KPIs ursprungliga konstruktörer.

Årene Annie Ernaux (2008)

Dette var sommerens store litterære overraskelse. Jeg fant den på en bokhandel i Kristiansund ettersom jeg hadde lest ut den boken jeg hadde med, men vi fortsatt hadde noen dager igjen før hjemreisa. Allerede før jeg rakk å starte den hadde to personer på fediversum sagt at dette var en av de beste bøker de noensinne har lest. Ikke lave forventninger her.

Årene er en slags selvbiografi. En selvbiografi som ikke er en selvbiografi. Boken består i øyenblikk fra starten av etterkrigstiden og fram til i dag. Øyeblikkene er skrevet på en slik måte at det ikke er åpenbart at det er samme person man følger, og kanskje er det til og med riktig å si at man ikke følger en bestemt person, men noe mer abstrakt som Frankrike eller en tidsånd.

Eller et liv. Gjennom at boken er kort, tempoet er høyt, men språket likevel behagelig får man korte innblikk i hvordan en og samme person som lever ett og samme liv forandrer seg. Hvilke håp og drømmer bærer en ung person? Hvordan glemmes drømmene bort mellom småbarn og arbeid? Hvordan ser en aldrende person på de som den etterlater seg? Hvordan skaper man om seg selv i livets alle tider?

Og samtidig forandrer samfunnet rundt en i sitt eget tempo.

På mange måter tror jeg det var rett tidspunkt å lese denne akkurat nå når jeg står midt i livet med småbarn og jobb (og, som det i blant føles, ikke mye annet). Årene er en bok som hjelper med å titte både framover og bakover. Denne skal jeg spare i bokhylla til når jeg trenger den igjen om noen år.