User Profile

Jag börjar rota runt i uppgifter från Bolagsverket. Flera ledande profiler inom skogs- och klimatforskningen visar sig själva sitta i bolagsstyrelser eller konsultbolag med skogsbolag som kunder. Jag ställer mig frågan hur man som forskare håller sig helt vetenskaplig om man samtidigt förbinder sig att ta hänsyn till vinstintressen inom just det område man forskar på? En styrelseledamot för ett bolag är nämligen skyldig att verka för att ge bolaget vinst.

— Skogslandet by Lisa Röstlund (Page 38)

Tor Vilhelmsen har barn och barnbarn, men är inte så orolig. – Går man tillbaka i historien och ser på geologin så var det väldigt varmt på jorden för en miljon år sedan. Och sedan har det böljat i berg och dalar, upp och ner. Det är cykliskt. Människornas påverkan är försumbar. Intill står makarna Sverre och Marit Dunseth. De jobbade båda på ett oljebolag där hon var sekreterare och han bland annat ledde arbetet med 170 meter höga kranlyft för att tillverka betongpelare för oljeinstallationer vid Statfjordfältet i Nordsjön. Det är existentiella frågor som politikerna måste handskas med nu, om oljan, säger Sverre. Men politikerna är ju också beroende av oljeintäkterna. Marit Dunseth säger att paret inte oroar sig särskilt mycket. – Vi vill ju inte att det ska bli några klimatförändringar. Vi vill ha det som det är. Men vi tänker inte så mycket på det. Kurt Husbø har vit skjorta och blå kavaj. Han har arbetat inom it vid Statoil. Han säger att den norska oljan är renast i världen, så det är inte Norge som borde sluta med olja först. Han är inte säker på vad som orsakar klimatförändringarna. En gammal Statoilkollega i vit jacka och blårutig skjorta, Kjell Gunnar Osmundsen, kommer fram. Han har heller inget emot norsk olja och det som oroar honom i framtiden är kriminalitet – knivstickningar och annat. Den utvecklingen är inte bra.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

Varje år i maj håller Equinor bolagsstämma ute i kontors- och industrilandskapet Forus i utkanten av Stavanger. Inför stämman våren 2024 lämnades ett radikalt förslag in till styrelsen. Det kom från flera internationella aktieägare – investmentbolag och pensionsfonder från Nederländerna, Danmark och Storbritannien – som föreslog att Equinor skulle ändra strategi för att komma i linje med Parisavtalet. De bad också styrelsen att förklara hur planerna på nya olje- och gasfält går ihop med att hålla uppvärmningen av jorden under 1,5 grader. Flera andra ägare meddelade att de skulle stödja förslaget. En av dem, den brittiska pensionsfonden Railpen, uttryckte för nyhetsbyrån Reuters att de var ”besvikna” på Equinors planer på att fortsätta att leta efter ny olja. Nästan en tredjedel av de icke-statliga ägarna röstade för. Men den största aktieägaren – den norska staten – röstade emot. Det blev ingen strategiändring.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

Enligt flera forskare jag talar med är det tydligt att såväl norska politiker som ledningen för Equinor under de senaste åren spelat ner betydelsen av förnybar energi, och samtidigt spelat upp oljan och gasen. I en intervju som Equinors vd Anders Opedal gör med en energipodd vid Columbiauniversitet i New York i mars 2023 lyfter han som så ofta det ryska anfallskriget mot Ukraina: – Tyvärr har kriget fått fler att förstå att vi behöver olja och gas under en längre tid. Och under omställningen är det viktigt att försäkra oss om att vi har tillräckligt med energi i världen. Vi ser att EU vill jobba tätt med Norge, så att Norge kan leverera olja och gas och samtidigt erbjuda Europa el och koldioxidsnåla lösningar.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

Förtroendet för att det statliga oljebolaget ska vara ledande i att vända utvecklingen tycks, utanför miljöorganisationerna och vissa forskningsinstitutioner, generellt vara starkt. Och mycket i Equinors kommunikation handlar om hållbarhet. Bolagets slogan är ”Searching for better”, och läser man informationen som det lyfter på sin hemsida och i årsrapporter så framhävs satsningarna på havsbaserad vindkraft, solkraft, klimatvänligt framställd vätgas samt koldioxidinfångning. Löftena om framtiden har låtit ambitiösa. Ett av målen har varit att 50 procent av investeringarna ska läggas på förnybara energislag och low carbon solutions – infångning och lagring av koldioxid, CCS. Men år 2024 lades fortfarande runt tre fjärdedelar av alla investeringar på olja- och gasproduktion. Och bara sex promille av all den energi som bolaget producerade samma år kom från förnybar vind- eller solkraft. Resten – 99,4 procent – kom fortfarande från olja och gas.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

– Det finns de som hävdar att bara för att det är renare producerat, så kommer det på något sätt att reducera utsläppen globalt för att norsk gas kommer att ersätta kol eller gas från andra källor. Men faktum är att genom att föra ut mer fossila bränslen på marknaden så sänks priserna och konsumtionen ökar, vilket gör att fördelarna med den renare produktionen blir färre än nackdelarna, säger han. Norges agerande sätter också en olycklig global standard, anser Michael Lazarus. – Om Norge, ett rikt land, inte kan sluta att öka sin produktion av olja och gas, vad är då tanken att andra länder ska göra? Jag tycker att den delen är extremt viktig – vad det här signalerar till omvärlden.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

Den norska oljepositiva vändningen hade gått mot den europeiska strömmen. Före jul 2020 beslutade Danmarks parlament, Folketinget, att all dansk olje- och gasproduktion ska ha upphört år 2050. För Danmark, som började pumpa upp från Nordsjön ungefär samtidigt som Norge, har sökframgångarna inte varit lika stora och produktionen har gått stadigt nedåt. Men beslutet att fasa ut oljan väckte ändå internationell uppmärksamhet, och Folketinget lyfte att det danska exemplet måste inspirera större oljeproducerande länder att följa efter. Hösten 2021 antog EU en ny policy för Arktis. Olja och gas ska stanna kvar i berggrunden. Kommissionen ville se lagliga hinder mot mer fossil utvinning och EU skulle inte heller köpa något, om det trots allt skulle produceras därifrån. Samma höst samlades ledarna för Arbeiderpartiet och Senterpartiet på Hurdalsjøen Hotell nordost om Oslo i ett fridfullt landskap med en stor insjö omgiven av berg och skogar. Där tog de fram det nya regeringsprogrammet, Hurdalsplattformen. Den är åttioen sidor lång. Under avsnittet om olja och energi är underrubriken tydlig: ”Utveckla, inte avveckla petroleumsektorn.” Och med kriget i Ukraina har den sista skammen försvunnit hos den stora allmänheten.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

Före den 1 januari 2024 hette den Oljedirektoratet. Den är en av alla norska institutioner som under de senaste åren plötsligt har bytt och rensat bort oljan ur sitt namn. Det som 2018 var statliga oljebolaget Statoil har numera den mer jämlikhetsklingande beteckningen Equinor. Branschorganisationen Norsk Olje og Gass heter sedan juni 2022 Offshore Norge. Samma år ville Stavangers borgmästare att staden hellre ska kallas Energihuvudstaden än Oljehuvudstaden. Oljedepartementet heter numera energidepartementet och regeringen valde samtidigt att byta namn även på myndigheten som har tillsyn över de fossila projekten, Petroleumstilsynet, som blev Havindustritilsynet.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund

– Jag är mest orolig för att det sker mest utsläpp i den del av världen som inte har råd med förändringar. Och där viljan till att ändra sig inte finns. Som i Asien, till exempel. Det är jag väldigt bekymrad över. Och användningen av plast – hur det påverkar havet är också ett stort bekymmer. Men det hennes bolag producerar är ju grunden till det? Camilla Leon ställer motfrågan: Vad är vårt ansvar? – Det är viktigt att inte lägga ansvaret för konsumenternas utsläpp på oss. Man måste se hela bilden. Det är inte så att vi inte ska bry oss om det – men vad är det vi har ansvar för? Vad har de som använder produkterna för ansvar? Det är viktigt att klarlägga, annars är det en uppgift som ingen har möjlighet att lösa.

[…]

På ett individuellt plan måste alla ta ansvar, menar hon. – Jag tar tåget till jobb och försöker dra ner på plastanvändningen. Återvinna kläder. Det är inga stora saker, men för barnen tror jag att det är viktigt att man gör sin del. Men så måste det också finnas en balans för att få vardagen att fungera.

[…]

– Miljödebatten betyder mycket för många, men utmaningen är att veta vilka fakta man ska tro på. Det är svårt – olika forskare säger ofta motsatta saker. I vårt bolag har vi varit bra på att hämta fakta från etablerade källor som vi använder internt för att förklara. Men för folk i allmänhet är det svårt att veta vad de ska tro. Den globala uppvärmningen – är den orsakad av människan eller inte? Vad stämmer? Bara det är svårt att reda ut. Det beror på vilka forskare som uttalar sig.

— Norgesparadoxen by Lisa Röstlund