Norskis bosatt i Sverige. Leser norsk, svensk och engelsk. Liker både faglitteratur og skjønnlitteratur. Historie og sci-fi. Skriver på det språk jeg leser på.
The highly anticipated sequel to Sosuke Natsukawa's The Cat Who Saved Books, this is a …
'The most frightening thing isn't the ides of losing your heart. It's that no one will tell you that you've lost it. It's having no friends to tell you you're wrong when you treat someone badly. In other words, being all alone.'
Karl Oskar trodde, att Petrus Olausson hade blivit så varmt fästad vid friheten i religionen, att han inte längre unnade den åt någon annan än sig själv.
@Kjerstin Jeg tror at det må være noe mer med fortellingen enn at det er selvbiografisk. Jeg vet at jeg likte Teju Coles Åpen by. Den er selvbiografisk, men ikke uttalt så, og hovedpersonen er heller ikke ett hovedtema i boken (jeg har vært mindre betagen av hans senere bøker). Kristian Lundbergs Yarden traff meg rett i magen når jeg leste den første gangen og jeg har lest den flere ganger senere (derimot syntes jeg de senere selvbiografiske bøkene han gav ut enten var uintressante eller eltet samme temaer. Hans siste har jeg ikke turt å lese, temaet føler for mørkt).
Eneste er en roman om kjærlighet – den første, store kjærligheten i livet til en …
Ville denne boka ha vore interessant om ho ikkje hadde handla om ekte, "kjende" personar? Vanskeleg å førestille seg korleis ho hadde fungert som fiksjon. Boka gjev eit godt inntrykk av asymmetrien i eit forhold med stor alderforskjell, sett frå den yngre parten sin ståstad. Skildringa av korleis Silje opplever skilsmissen til foreldra er også interessant. Samstundes er det mykje å irritere seg over, både språket som openbert er meint å vere "litterært", og korleis Silje konsekvent stiller høgare krav og forventingar til andre enn ho gjer til seg sjølv. Det gjer vi jo alle, og det er vel nettopp difor det blir irriterande når ein får det så tydeleg framstilt som her. Eg kunne ha ønskt meg litt analytisk distanse til hendingane, det er det ikkje spor av her. Eg tykte det begrensa utbytet litt. Men prosjektet har tydeleg vore å skrive nært og ærleg.
@Kjerstin Jeg tror jeg er mindre intressert i selvbiografiske kortromaner enn hva jeg var da jeg leste mot naturen første gang, uten at jeg helt vet hvorfor. Jeg gjetter at jeg er på et annet sted i livet akkurat nå, men jeg tenker på dem som ofte stilistisk intressante.
Braiding Sweetgrass: Indigenous Wisdom, Scientific Knowledge, and the Teachings of Plants is a 2013 nonfiction …
... Strawberries belong only to themselves. The exchange relationships we choose determine whether we share them as a common gift or sell them as a private commodity. A great deal rests on that choice. For the greater part of human history, and in places in the world today, common resources were the rule. But some invented a different story, a social construct in which everything is a commodity to be bought and sold. The market economy story has spread like wildfire, with uneven results for human well-being and devastation for the natural world. But it is just a story we have told ourselves and we are free to tell another, to reclaim the old one.
Svenska Anna förmodade att äktenskapet som skulle ingås var ett trolldomsverk: Urlika hade förtrollat Abbot med maten hon givit honom. Hon hade dragit nytta av att den stackars mannen inte förut visste hur människoföda skulle smaka. Ulrika kunde tacka sin Skapare för att de ännu inte hade lärt sig att tillreda sin mat här i Amerika.
De svenska utvandrarna tar sig inn på torra land och hittar sina boplatser. De börjar bygga upp ett liv från nästan ingenting, från en situation där mycket av det nödvendiga fattas. De reser sina första hus, slår hö, bygger möbler og verktyg, de sätter plogen i jorden.
Frågan måste ställas: Va det värdt mödan?
Jag funderar på vad Vilhelm Moberg vill säga oss med sitt mest kända bokepos. Det är klart att han vill skildra historien till de svenska nybyggarna i USA på mitten av 1800-talet. När Moberg skrev sina böcker var gissningsvis några av de som rest över i denna tiden som barn redan i livet. Men böckerna känns också som en vädjan till att låta människor söka sin egen frihet och möjligheten att forma sitt eget liv, även om det krävs stora ansträngningar.
Det är just det som är huvudmotivet för flera av karaktärerna för att emigrera och …
De svenska utvandrarna tar sig inn på torra land och hittar sina boplatser. De börjar bygga upp ett liv från nästan ingenting, från en situation där mycket av det nödvendiga fattas. De reser sina första hus, slår hö, bygger möbler og verktyg, de sätter plogen i jorden.
Frågan måste ställas: Va det värdt mödan?
Jag funderar på vad Vilhelm Moberg vill säga oss med sitt mest kända bokepos. Det är klart att han vill skildra historien till de svenska nybyggarna i USA på mitten av 1800-talet. När Moberg skrev sina böcker var gissningsvis några av de som rest över i denna tiden som barn redan i livet. Men böckerna känns också som en vädjan till att låta människor söka sin egen frihet och möjligheten att forma sitt eget liv, även om det krävs stora ansträngningar.
Det är just det som är huvudmotivet för flera av karaktärerna för att emigrera och det uppstår tidigt en uppfattning hos emigranterna att låta varandra börja på nytt i det nya landet. Den protsituerade får möjligheten att hitta nya roller, män får lära sig arbetsuppgifter som i hemlandet var förbehållna kvinnor, drängar får möjligheten till att jaga sin egen lycka (även om jag i Robert och Arvids fall i nuläget tror att det kommer att leda i fördärvet).
Vi borde nog också låta varandra få börja om i bland, på en ny eller samma plats.
Under läsandet av boken har jag undrat på hur väl researchad den har varit. Det har snart gått lika lång tid sen Moberg skrev sina böcker som det gick mellan 1850 och när böckerna gavs ut. Jag vet inte mycket om det, men vet att Moberg var i Minnesota, och hittade Chisago-sjön där han bestämde att Karl Oskar och Kristina skulle bosätta sig. Jag gissar att han intervjuat barn till utvandrare, kanskje även personer som själva utvandrade som barn. För mig verkar beskrivningarna realistiska.
Jag funderade dock på Kristinas födsel, och att det är sannolikt att Moberg själv inte varit med om en förlossning i vuxen ålder eftersom det var först betydligt senare att det blev vanligt att män deltog på förlossningar.
Jag tyckte även om denna boken och kommer fortsätta läsa serien.
@Kjerstin Jeg leste om mot naturen tidligere i år, og syntes ikke den var like bra som jeg husket. Det hadde vært intressant å lese denne som et komplement.
Gjennom Europas og Amerikas historie har vi ofte vært i dialog med antikkens kultur. Hvilken …
Dermed ble Romas subhoplitter, der kalt proletari, (av latin proles, avkom, fordi det eneste de hadde å tilby, var deres og deres barns arbeidskraft), fratatt nærmest all innflytelse i valget av de høyeste embetsmennene.
