User Profile

Dette var en morsom og oppfriskende bok med morsomme figurer og et fint budskap. Den var lettlest og egentlig aldri kjedelig. Historien var likevel noe vel forutsigbar og jeg syntes personlighetsutviklinga til hovedpersonen kunne ha vært noe tydeligere. Jeg hadde likt om han hadde vært mye mer usympatisk og negativt innstilt fra begynnelsen, i stedet for forsiktig og deprimert, men det er kanskje også hva jeg skulle ha forventet meg. Jeg synes egentlig også at den var cirka femti sider for lang, men det var en bok som det var verdt å lese for å oppleve de forskjellige figurene mer enn selve handlingen.

Jeg er glad jeg leste den, men det er neppe en bok jeg kommer til å anbefale til så mange.

@nichobi@bookwyrm.social Ja, den är rätt rolig!

Æ tror ikke nødvendigvis det e sant, altså (ikke alle menn etc), men tanken fascinerte mæ fordi det ofte e det avgjøranes emosjonelle punktet i romance-sjangeren: når den ene hovedpersonen (uansett kjønn) innser at «æ elske dæ så høyt at æ heller vil at du skal være lykkelig enn at vi nødvendigvis må være sammen (om det at vi e sammen betyr at du ikke kan være lykkeligst)» (sjøl om fordelen med romance jo e at den andre hovedpersonen før det e slutt innser at dem e lykkeligst sammen med hen som sa det) – kanskje det e det folk mene e urealistisk med sjangeren?

@nichobi@bookwyrm.social När jag flyttade till Sverige förvånades jag över att alla jag besökte hade denna för mig okända norska bok i bokhyllan. En bok som jag absolut borde ha känd till.

@mvrkws@bookwyrm.social Dette er jo en klassiker. Så den når den var oppsatt på teater i Oslo. Tror at vi har boka hjemme også.

Jag känner igen namnet på författaren enbart då jag delade lägenhet (källare) med en äldre student vars litteraturtidsskrift gav ut norska översättningar av Yoko Tawadas dikter.

En isbjörns memoarer var en rolig och underhållande bok som följer tre olika isbjörnar och deras relation med människan: en författare, en cirkusartist och isbjörnen Knut. Isbjörnerna har tidvis mänskliga drag och boken leker med vad som är mänskligt och vad som inte är det. Det känns som en bok som skulle kunna analyseras i djupet, men jag läste den i huvudsak som en rolig, underfundig och underhållande bok. Den fick mig att skratta flera gånger särskild i de sekvenser där relationen mellan djur och människa ifrågasattes.

Her er eg ikkje habil sidan eg både har støtta boka med pengar og er intervjuobjekt, men ein fin gjennomgang av eit av mine absolutte favorittband sin spede oppstart – inkludert nokre perspektiv frå ein rockehungrig 15-åring inst i Sognefjorden.