Norskis bosatt i Sverige. Leser norsk, svensk och engelsk. Liker både faglitteratur og skjønnlitteratur. Historie og sci-fi. Skriver på det språk jeg leser på.
Was it more honourable to starve than to steal? Many people would say yes, though rarely those who’d actually experienced an empty belly, or a child whimpering with its own hunger. Was it more honourable to starve than to steal when others had the means to feed you but chose not to, unless you paid with money you did not have? He thought not. By choosing to starve you became your own oppressor, keeping yourself in line, harming yourself for having the temerity to be poor, when by rights that ought to be a constable’s job. Show any initiative or imagination and you were called lazy, shifty, crafty, incorrigible. So he’d dismissed talk of honour; it was just a way of making the rich and powerful feel better about themselves and the powerless and poverty-stricken feel worse.
Piranesi lives in the House. Perhaps he always has.
In his notebooks, day after …
Since the World began it is certain that there have existed fifteen people. Possibly there have been more; but I am a scientist and must proceed according to the evidence. Of the fifteen people whose existence is verifiable, only Myself and the Other are now living.
Men herrar och herrskap hade sin vanliga rikliga kost även under missväxt och svälttider. Lagom till de stora nödåren hade de fyra stånden avskaffats i Sverige. Sedan återstod det bara två stånd: Det mätta ståndet och det svältande.
Klas Albert sade skrattande: Det var en stor lycka för de svältande i hemorten att landets konung råkade ha sin namnsdag mitt i vintern, medan hungersnöden var som störst. Ett kungahus var till stor hjälp och nytta under nödår: Ju större kungahus, desto fler kungliga namnsdagar och desto mera bröd åt de svultna undersåterna.
På femtiårsdagen sin oppdager Evelyn at innboksen hennes er lagt ut på nettet som et …
Er annet tema som gikk igjen, var det mørke nettet. Richard omtalte den skjulte og uregulerte avkroken av internett - som du får tilgang til gjennom å bruke en spesiell nettleser - i positive ordelag.
Dette er historien om Hanne. Hun bestemte seg for å ta en master i idéhistorie …
Ingen ville bli gamle og ta farvel med verden, heller ikke Hanne. Hun fant seg ikke i sånt, det kom bare ikke til å skje. De siste skulle bli de første. Hun skulle komme de idiotisk selvopptatte venninnene i forkjøpet og bli professor, og mer enn det, hun skulle vise verden, hun skulle vise hvor inn i helvete mye alle gikk glipp av når de gikk glipp av henne. Hun skulle lage sitt eget tankesystem. Sånn var det. Hun var ridd av hybris, og det var kanskje like greit, for da fikk hun noe til å skje. Ja, Hanne var gudskjelov høy på pæra, og dette, i kombinasjon med en serie nattlige drømmer om sin rolle som fortolker av Romerriket fikk henne til å skride til handling og søke opptak som masterstudent.
@Kjerstin Etter å ha lest Lisa Röstlunds granskning av den norske oljeindustrien (i relasjon til klimaforandringene) hadde dette vært en perfekt (skjønnlitterær) oppfølger. Noen av personene hun intervjuer ligner på den beskrivelsen du gir her.
Det meste er tenkt, sagt og gjort, menneskene er både gode og onde, mange er …
Eg vart merksam på denne boka via eit lesarinnlegg i Klassekampen ( www.besteforeldreaksjonen.no/2025/07/vare-norske-oljeliv/ ) i sommar, og vart nysgjerrig, så eg lånte henne på biblioteket. Sidsel Mørck er ein forfattar eg ikkje har hatt noko forhold til. Boka er ei nokså konvensjonell livsskildring, men livet det er snakk om, tilhøyrer ein Statoil-ingeniør med ein far som også jobba i oljeindustrien der han vart invalidisert (og radikalisert) for livet. Forteljarstemma er særeigen, hektisk og medrivande og gjer romanen til ein pageturner. Hovudpersonen deltek på Statoil sine tvilsame utanlandseventyr og utviklar ei imponerande (men også truverdig) evne til å sjå gjennom fingrane med alt arbeidsgjevaren driv med av menneskerettsbrot, korrupsjon og miljøsynder. Samstundes saboterer han relasjonane sine til familie og vener. Lesverdig!
Medieval painters built up a tremendous range of technical resources for obtaining brilliance and permanence. …
We have no appetite for robust, rich excess. The spirit of pageantry leaves us when we look at pictures. We fear the sun, we choose the gentle shade, we like our gilding rubbed and dulled and worn, and our silver oxidized; and cowering under the topis of our sensitive aesthetic consciousness, we prefer not to believe in the stark brilliance, the garish, gaudy sunshine that the Middle Ages revelled in. We care more for subtle harmony than for triumphant, gorgeous brightness; but we forget that there are harmonies of midday as well as harmonies of dawn and dusk.
For eit verk! Eg har sett filmen, så eg hugsa delar av krimplottet, men sjølve krimmen er berre ein liten del av boka. Du blir kasta inn i eit munkekloster i mellomalderen, med dei intrigar og teologiske kranglar som foregår der. Dette er ei vanskeleg verd å ha kontroll på, men boka klarer fint å manøvrere lesaren gjennom den eine konflikten etter den andre. Og ikkje minst er det ei hylling av bokverda i seg sjølv.
De älskar sin storslagna natur. De kämpar globalt för mänskliga rättigheter och mot krig och …
Om Norgesparadoxen.
4 stars
Detta är en bok i samma anda som Skogslandet av samma författare, men nu med blicken mot grannlandet i väster. Det är ändå en liknande dynamik hon målar upp: Det finns en stor industri som har stor negativ inverkan på naturen och klimatet, men där företrädare enträget hävdar att det man gör i själva verket är det som skall rädda oss till slut (eller i alla fall att alternativen är sämre); industrier som samtidigt har stor påverkan på forskning och politik.
Det som är slående är hur många av de som Röstlund talar med i boken som inte ser motsättningen mellan att fortsätta oljeutvinnandet och att motverka klimatförändringarna — flera säger sig inte tro på klimatförändringarna, men det är ändå bara ett fåtal. De flesta ser ändå att klimatförändringarna är något som vi behöver ta itu med, men är ändå fast i att oljan skall upp! Det är ett …
Detta är en bok i samma anda som Skogslandet av samma författare, men nu med blicken mot grannlandet i väster. Det är ändå en liknande dynamik hon målar upp: Det finns en stor industri som har stor negativ inverkan på naturen och klimatet, men där företrädare enträget hävdar att det man gör i själva verket är det som skall rädda oss till slut (eller i alla fall att alternativen är sämre); industrier som samtidigt har stor påverkan på forskning och politik.
Det som är slående är hur många av de som Röstlund talar med i boken som inte ser motsättningen mellan att fortsätta oljeutvinnandet och att motverka klimatförändringarna — flera säger sig inte tro på klimatförändringarna, men det är ändå bara ett fåtal. De flesta ser ändå att klimatförändringarna är något som vi behöver ta itu med, men är ändå fast i att oljan skall upp! Det är ett problem som man skall ta itu med längre fram.
Samtidigt borde Norge, med sin teknologiska kunskap och sitt kapital ha alla möjligheter i världen att gå före i omställningen: båda när det gäller att utveckla nya teknologier och ställa om tex transporter, men också vid att bevara natur och ändra konsumtionsmönster (vid att tex reducera normalarbetstiden). De projekter som det verkar läggas pengar på är projekt som syftar till att göra petroleumet grönare, som CCS-teknik och grön vätgas, som båda är mycket osäkra tekniker.
Redan under mina tonår för 25 år sedan talades det om vad man skall leva av efter oljan. Den frågan verkar aldrig ha blivit besvarad. I stället har oljebranschen låtits vara en dominerande industri där den på ena sidan påverkar staten, men där norska staten som majoritetsägare i Equinor har varit en bromskloss för att ställa krav.
Norgesparadoxen handlar i grunden inte om Norge, utan om hur vi i hela västvärlden bara fortsätter som om vi har tid på oss att göra det. Eftersom petroleumsindustrin är så drivande i klimatförändringarna och Norge har tjänat mycket pengar på den blir hela frågan dragen till sin spets. Det är ändå en motsättning som finns de flesta andra ställen mellan det liv vi lever och livets bevarande!
@Sandra@wyrms.de Jag tyckte om den. I samma anda som Skogslandet. Det kändes som att hon talat med en lång rad olika personer: branschföreträdare, aktivister, forskare, politiker, människor hon råkar på ute i vardagen. Hon förklarar problematiken på ett lättfattad sätt: det finns en motsättning mellan att fortsätta utvinna olja och motverka klimatförändringar. Norska politiker och branschförträdare låtsas som om den inte finns, samtidigt som man har alla förutsättningar för att ställa om.
Sommaren 2014 växte några gnistor till Sveriges största brand på hundratals år. En yta mer …
Otroligt spännande och intressant
5 stars
Katastrofen 2014, den stora branden. Det var en fruktansvärd period att följa, även på håll. Vi hade vänner med hästgårdar inom området och fick dagligen rapporter om utveckling av brand och evakuering av hästar. Svårt att föreställa sig att vara mitt i det hela, men gav en tankeställare över hur man själv skulle reagera och agera. Planer fick läggas upp, vart och hur ska man flytta hästar om branden skulle uppstå i vår skog.
Sven Olof Karlssons bok Brandvakten är en faktabok men lika spännande som vore det en roman. Berättelser om alla de kvinnor och män som deltog i släckningsarbete och annat runt om, flykt undan eldstormar, intervjuer med forskare om hur och varför dessa bränder uppstår och hur vår framtid ser ut. Besök hos de italienska brandflygarna och mycket, mycket mer. En oerhört bra bok som ger mycket information både om den aktuella branden och om skog, …
Katastrofen 2014, den stora branden. Det var en fruktansvärd period att följa, även på håll. Vi hade vänner med hästgårdar inom området och fick dagligen rapporter om utveckling av brand och evakuering av hästar. Svårt att föreställa sig att vara mitt i det hela, men gav en tankeställare över hur man själv skulle reagera och agera. Planer fick läggas upp, vart och hur ska man flytta hästar om branden skulle uppstå i vår skog.
Sven Olof Karlssons bok Brandvakten är en faktabok men lika spännande som vore det en roman. Berättelser om alla de kvinnor och män som deltog i släckningsarbete och annat runt om, flykt undan eldstormar, intervjuer med forskare om hur och varför dessa bränder uppstår och hur vår framtid ser ut. Besök hos de italienska brandflygarna och mycket, mycket mer. En oerhört bra bok som ger mycket information både om den aktuella branden och om skog, skogsvård och miljö i allmänhet. Rekommenderas
