User Profile

Ville denne boka ha vore interessant om ho ikkje hadde handla om ekte, "kjende" personar? Vanskeleg å førestille seg korleis ho hadde fungert som fiksjon. Boka gjev eit godt inntrykk av asymmetrien i eit forhold med stor alderforskjell, sett frå den yngre parten sin ståstad. Skildringa av korleis Silje opplever skilsmissen til foreldra er også interessant. Samstundes er det mykje å irritere seg over, både språket som openbert er meint å vere "litterært", og korleis Silje konsekvent stiller høgare krav og forventingar til andre enn ho gjer til seg sjølv. Det gjer vi jo alle, og det er vel nettopp difor det blir irriterande når ein får det så tydeleg framstilt som her. Eg kunne ha ønskt meg litt analytisk distanse til hendingane, det er det ikkje spor av her. Eg tykte det begrensa utbytet litt. Men prosjektet har tydeleg vore å skrive nært og ærleg.

@nogoodnik@bookwyrm.social I think I liked this one, but don't remember much from it.

De svenska utvandrarna tar sig inn på torra land och hittar sina boplatser. De börjar bygga upp ett liv från nästan ingenting, från en situation där mycket av det nödvendiga fattas. De reser sina första hus, slår hö, bygger möbler og verktyg, de sätter plogen i jorden.

Frågan måste ställas: Va det värdt mödan?

Jag funderar på vad Vilhelm Moberg vill säga oss med sitt mest kända bokepos. Det är klart att han vill skildra historien till de svenska nybyggarna i USA på mitten av 1800-talet. När Moberg skrev sina böcker var gissningsvis några av de som rest över i denna tiden som barn redan i livet. Men böckerna känns också som en vädjan till att låta människor söka sin egen frihet och möjligheten att forma sitt eget liv, även om det krävs stora ansträngningar.

Det är just det som är huvudmotivet för flera av karaktärerna för att emigrera och det uppstår tidigt en uppfattning hos emigranterna att låta varandra börja på nytt i det nya landet. Den protsituerade får möjligheten att hitta nya roller, män får lära sig arbetsuppgifter som i hemlandet var förbehållna kvinnor, drängar får möjligheten till att jaga sin egen lycka (även om jag i Robert och Arvids fall i nuläget tror att det kommer att leda i fördärvet).

Vi borde nog också låta varandra få börja om i bland, på en ny eller samma plats.

Under läsandet av boken har jag undrat på hur väl researchad den har varit. Det har snart gått lika lång tid sen Moberg skrev sina böcker som det gick mellan 1850 och när böckerna gavs ut. Jag vet inte mycket om det, men vet att Moberg var i Minnesota, och hittade Chisago-sjön där han bestämde att Karl Oskar och Kristina skulle bosätta sig. Jag gissar att han intervjuat barn till utvandrare, kanskje även personer som själva utvandrade som barn. För mig verkar beskrivningarna realistiska.

Jag funderade dock på Kristinas födsel, och att det är sannolikt att Moberg själv inte varit med om en förlossning i vuxen ålder eftersom det var först betydligt senare att det blev vanligt att män deltog på förlossningar.

Jag tyckte även om denna boken och kommer fortsätta läsa serien.

The blurb made me think this would be a fascinating book, one that explained how intellectual Russians can survive and find their place in today's Russian society, how they can close their eyes to the war in Ukraine or even embrace it. That was a book I definitely wanted to read.

That was not this book, however. This is mostly a personal account of two journalists' professional life and friendships in Moscow during Putin's two decades in power, combined with a summary of the most important political developments of the time.

It takes well over half of the book to get to the Georgian war of 2008, the occupation of Crimea occurs 75% into the book, and the large scale invasion of Ukraine starts at 82%. The epilogue with a couple of mentions of discussions with old friends remaining on the other side of the barricade is just a few pages.

This is probably an interesting book for somebody who doesn't know very much about Russian political developments during the last 20 years, but it was not the book I had hoped it would be.

Detta är väl en av de bokserier man måste ha läst om man bor i Sverige (tillsammans med Fogelströms Stad-böcker, som jag heller inte läst). Att läsa Utvandrar-böckerna blir sommarens läsprojekt.

Boken tar för sig livet i Ljuders socken i Småland, med fokus på de personer som senare utvandrar. Det är ett hårt liv, med sedvanor och hierarkier som hindrar flera av huvudpersonerna att leva det liv de vill leva. Bevekelsesgrunderna är olika: någon vill leva efter en annan religiös övertygelse än statskyrkan, någon vill inte bli bestämd över, någon annan vill ganska enkelt ha mindre stenig och bördigare mark att odla.

Andra halvan av boken följer utvandrarflocken över havet på briggen Charlotta, där flera blir allvarligt sjuka och flera passagerare dör. Boken slutar i det de landsstiger i New York, men inte som samma människor de var när de lämnade Sverige.

Boken är välskriven och överraskande rolig till trots för sitt allvarliga ämne. Det är lätt att dra paraleller till Ola Larsmos Översten, en annan (och nyare) utvandrarberättelse som jag tyckte mycket om — huvudpersonerna utvandrade nog i ungefär samma tid &mdash:, men som jag på många sätt minns som ännu mörkare än denna (än så länge). Med tanke på det blir det intressant hur Moberg sen behandlar det amerikanska inbördeskriget, som kommer och var en av huvudämnena i Översten (en nyutgiven bok, Gettysburg av Niclas Sennerteg omhandlar svenskar som stred i inbördeskriget. Den hade också varit intressant att läsa).