User Profile

Varors värde Daniel Berg och Rasmus Fleischer

Hur mäter man pengar, ekonomisk transaktioner och ekonomisk utveckling över tid? Hur mycket mer eller mindre betalar jag för gurkan i dag jämfört med för ett år sen? Hur stor är inflationen? Konsumentprisindex är ett mått för "den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen" (från SCB).

Konsumentprisindex (KPI) dyker oftast upp när vi talar om inflation. KPI är ett inflationsmått. Precis när man står där med tidningen och tänker att KPI är ett objektivt mått står Daniel Berg och Rasmus Fleischer där för att rycka bort tidningen och berätta om måttets historia.

KPI är en fortsättning på det tidigare Levnadskostnadsindex. Att titta på KPI är betydelsesfullt då det används inte bara när man mäter inflationen, men prisbasbelopp (som styr en massa olika saker är knutet till det), och tidvis har löner även varit knuten till LKI/KPI (tex under andra världskrigen när man ville undvika stridsåtgärder på arbetsmarknaden). Samtidigt finns det en massa bidrag (tex försörjningsstöd) som inte är knutet till KPI.

Berg och Fleischer går genom måttens historia och med fokus på de diskussioner som fördes särskild tidigt i måttens historia. Det gäller bland annat vilka varor som skall finnas i den imaginära varukorgen vars innehålls priser man mäter. Tidigt baserade man den på konsumtionen till en vanlig arbetarfamilj, något som betyder att lyxvaror inte räknas in samtidigt som det heller inte tas hänsyn till konsumtionen i ett ensamhushåll eller äldres konsumptionsmönster.

Boken använder dock mest plats till att syna hur man har löst utmaningar i att kompensera för kvalitetsförändringar. Om kvaliteten ökar, om jag får en bättre vara för samma peng har ju priset på varan på många sätt gått ner. Men hur mäter man kvalitet? Vad är det? Om jag köper en halv liter blandsaft, men konsentrationen är svagare än den lika dyra flaskan jag köpte månaden kostar den egentligen mer. Dock, vad om saftblandningen innehåller mer bär? Andra bär? Ekologisk socker? Är blandsaft blandsaft eller är ekologisk blåbärssaft samma vara som vanlig jordgubbssaft, eller en helt annan vara? Du ser! Inte så enkelt.

Detta har förstås lösts (eller inte lösts) på en rad olika sätt genom historien. Om man vill läsa Berg och Fleischers ganska ingående beskrivning av de olika problemen (fokuserad på matvaror, bilar och kläder) vet du vilken bok du skall läsa. Gör det, den är läsvärd.

Dock tycker jag värdet av boken i stor grad är att dra bort skynket till vår moderna värld där vi tar mycket för givet, särskild sådant som handlar om ekonomi, pengar och sådant som är konstruerat av eksperter. Det begränser sig inte bara till KPI eller ens index (det finns en massa sådana index), men också en massa andra företeelser. Vårt samhälle är byggt på en rad olika antaganden som gjordes av någon någon gång utan att detta är klart för oss i dag. På samma sätt som KPI är det också mycket som används på ett annat sätt eller på andra områden än vad det ursprungligen var avsedd för.

Varors värde är Berg och Fleischers bidrag till att återuppväcka en indexkritik som i stor grad har försvunnit från offentligheten de senaste tiåren, och ställer sig sådan i en tradition som först och fremst representerades av några av LKI/KPIs ursprungliga konstruktörer.

Konstigt nog (eller kanske inte) kände jag inte till denna boks existens förrän förra veckan, trots att jag läst en hel del om Ryssland under flera årtionden, och trots att författaren precis som jag var en finländare som åkte till Ryssland med ett statligt stipendium för att studera ryska.

Boken kom ut 1984, då Ehrströms dagböcker hade legat glömda i 150 år, och är en oerhört intressant tidsskildring. De dramatiska händelserna kring Napoleons krig 1812 får en hel del utrymme men är mest i bakgrunden, eftersom Ehrström lyckas lämna Moskva med annat universitetsfolk dagen innan Napoleons trupper anländer.

Det är fascinerande att se 1810-talets Ryssland genom en intresserad och språkkunnig utlännings ögon och exempelvis upptäcka att man på den här tiden på Moskvauniversitetet fortfarande föreläste även på latin, och att lärda män (men knappast kvinnor) även kunde förväntas vara kapabla att föra samtal på latin.

Det som sänker betyget med en stjärna är att dagboken är förkortad och redigerad för att vara mer sammanhängande och lättläst (vilket den definitivt också är), men det framgår inte exakt vilka ändringar som gjorts.

Sammanställaren och redaktören bedyrar att han i princip bara moderniserat ortografin och strukit vissa delar som enligt honom var av mindre intresse för dagens läsare.

Som Bengt Jangfeldt skrev i SvD när boken kom ut hade det dock kanske varit på sin plats med en riktig vetenskaplig utgåva. Det är också synd att denna upplaga tvärt tar slut när hemresan från Nizjnij Novgorod inleds.

usercontent.one/wp/www.jangfeldt.com/wp-content/uploads/2021/03/SvD_23-11-84.png

Æ e så veldig inhabil når det gjeld bøkern til Maren, fordi ho e så høyt oppe på lista mi over favorittmennesker i verden, men æ tror æ hadde likt den her boka helt uavhengig av det også. Det handle om Freya som har tvangstanker og kanskje bor litt for mye i sitt eget hode, om livet hennes, om venner, familie, jobb og (mangel på) ambisjoner.

Det e morsomt, både humre lett- og flire høyt-morsomt, og så e det tårebefengt og hulkegråt-trist, noen ganger samtidig. Og så føles det som det e skrevet med sånn kjærleik for både karakteran i boka, men også for alle oss i verden som e litt skakk og skeiv og rar på forskjellige måter, det føltes som et univers kor det hadde vært plass til mæ også.

Æ e så glad for at Maren finnes, og at Maren skriv, og at æ va så heldig å få bli kjent med ho for ti-tolv år siden.

Årene Annie Ernaux (2008)

Dette var sommerens store litterære overraskelse. Jeg fant den på en bokhandel i Kristiansund ettersom jeg hadde lest ut den boken jeg hadde med, men vi fortsatt hadde noen dager igjen før hjemreisa. Allerede før jeg rakk å starte den hadde to personer på fediversum sagt at dette var en av de beste bøker de noensinne har lest. Ikke lave forventninger her.

Årene er en slags selvbiografi. En selvbiografi som ikke er en selvbiografi. Boken består i øyenblikk fra starten av etterkrigstiden og fram til i dag. Øyeblikkene er skrevet på en slik måte at det ikke er åpenbart at det er samme person man følger, og kanskje er det til og med riktig å si at man ikke følger en bestemt person, men noe mer abstrakt som Frankrike eller en tidsånd.

Eller et liv. Gjennom at boken er kort, tempoet er høyt, men språket likevel behagelig får man korte innblikk i hvordan en og samme person som lever ett og samme liv forandrer seg. Hvilke håp og drømmer bærer en ung person? Hvordan glemmes drømmene bort mellom småbarn og arbeid? Hvordan ser en aldrende person på de som den etterlater seg? Hvordan skaper man om seg selv i livets alle tider?

Og samtidig forandrer samfunnet rundt en i sitt eget tempo.

På mange måter tror jeg det var rett tidspunkt å lese denne akkurat nå når jeg står midt i livet med småbarn og jobb (og, som det i blant føles, ikke mye annet). Årene er en bok som hjelper med å titte både framover og bakover. Denne skal jeg spare i bokhylla til når jeg trenger den igjen om noen år.