User Profile

Det här är en bok huvusakligen skriven för en amerikansk publik, och då menar jag USA. Är man intresserad av amerikansk arbetmiljö, fack- och inrikes politik så är det här guld. Visst, Cory tar upp saker som berör oss allla han går ganska snabbt igenom EU, UK- och världspolitik med men tyvärr blandar han dessa delar i delarna med USA-politiken så det går inte att hoppa över delar.

Boken är bra och intressant, om hur storföretagen gör allt för att tjäna mer pengar åt dem som styr medans kuder och arbetare får det allt värre.

Första tredjedelen är bra, intressant och stundtals rolig. Andra tredjedelen är tung och seg och går igenom mycket amerikansk politik, arbetsrätt, arbetsförhållanden och fackkultur. Saker som är helt anorlunda och funkar på ett helt annat sätt hör i Sverige och EU. Vilket gör boken seg och trögläst, i alla fall för en som inte är intresserad av amerikansk inrikespolitik. Treje tredjedelen är även den informativ, intressant och blandar inslag av de två första delarna.

Dette här är en värdig, välskriven och underhållande avslutning av Ibistrilogin. Mina kunskaper om första opiumkriget (som inte är enormt, men baserat på genomgången i poddkasten Empire och genom att ha spelat brädspelen John Company och An Infamous Traffic) säger dessutom att berättelsen ligger kant i kant med de faktiska historiska händelserna. Jag känner inte uppkomsten til boktrilogin, men förstår utifrån efterordet att de i stor grad är baserad på Neel Rattan Halders anteckningar och arkivmaterial, som också uppträder som en av de viktigaste karaktärena i böckerna, särskilt i bok två.

I denna boken möter vi åter igen flera av karaktärerna från den första boken som försvinner helt eller nästan inte syns i bok två. Vi får åter igen följa Zachary Reid och vi får veta mer om vad som hände de andra rymlingarna från Ibis. Det tillkommer dessutom en rad nya karaktärer. Kesri Singh bidrar båda till att ge oss som läser en inblick i de indiska sepoyernas liv och till att utdypa vem Deeti var (som tyvärr inte själv återkommer något jag verkligen hoppats på). Bahrams fru Shireen är också en av de nya karaktärerna som vi får följa och som ger berättelsen ytterligare djup.

Ghosh låter dessutom de karaktärer som vi redan känner få förändras i denna sista bok. Först och främst gäller detta tidigare nämda Zachary Reid.

Det är också mer naket i denna boken än i de tidigare.

Ibistrilogin består av tre tjocka böcker, men de är alla välbygda, välskrivna och baserad på en mycket intressant historisk händelse som har betydelse fortfarande. Den första opiumskriget är början på det som i Kina kallas förnedringens hundraår, något som lever kvar i den kinesiska utenrikspolitiska självbilden. Det har varit ett nöje att läsa alla tre böcker. Amitav Ghosh har genom den lyckats belysa inte bara en historisk händelse från många olika perspektiver, men också flera olika samfund och levnadsöden.

A very interesting book that reflects our time from a future after a climate catastrophe and nuclear war. It is not the fictional future but our present that is in focus.

The perspective from a time when what is now threatening has already happened functions as a way of highlighting what we easily look away from, because the changes in our world are slow enough that we easily can ignore them, while they at the same time can appear unstoppable and therefore not worth our attention.

But it is not only the catastrophe looming in the future, or in the past, that makes the book interesting. The book is also full of thoughts about what we can actually know about the past and about other people in general – people in the past, in the future or in our own time.

The main character is a literary scholar in the 2150s who studies our time and has unimaginable amounts of material from the internet and private messages that in his time can be easily deciphered. But it is impossible for him to decipher what people have never wanted to write down. Unless they did write it down anyway.

Från förordet: "Jag var gäst men blev fort hemmastadd. Man tog fantastiskt väl hand om mig, familjen var generös och öppen. Vi hade många roliga stunder, men jag har sällan varit så arg på någon som i familjen Kahn, jag har sällan grälat så mycket med någon som där. Jag har aldrig haft sådan lust at slå någon som där." Vi får följa det dagliga livet hos en afghansk familj. Inte kanske den mest typiska familjen, här är man tämligen välbeställda med både arbete och mat på bordet. Åsnes berättelser kring livet i och runt familjen Kahn är fantastisk, gripande och frustrerande. Hur kvinnor fortsatt behandlas i denna kultur är skrämmande. Så inte svårt att förstå den frustration som Åsne måste ha genomgått under denna tid. Men boken är fantastisk. Lätt att läsa. Det är den andra boken av Åsne som jag läser. Första var Ofred. Det jag tycker var bättre i Ofred är att Åsne själv mer var en del i berättelsen. Tycker det blir mer personligt och mer intressant när man följer hennes interaktion med personerna i berättelsen. Här är det lite mer som hon sitter som en fluga på väggen och observerar och berättar. Fortfarande bra, men inte lika personligt.