En flod av rök slutar i stor grad där den första boken, Ett hav av vallmo slutar. Jag trodde att man i större grad skulle fortsätta följa samma personer som man följde i första boken. I stället lämnas många av personerna som vi lärde känna och persongalleriet snävras in. Från att ha följt historien från 8-9 olika personer fortsätter historien enbart med Paulette och Neel, även om Ah Fatt följer med som bikaraktär ett tag (men handlingen berättas aldrig från hans synvinkel). Ut över dessa lär vi känna Bahram, Robin och (till en viss grad) Fitcher Penrose.
Till en början saknade jag många av karaktärerna från första boken, särskilt Deeti som jag tyckte var en utomordentlig spännade karaktär. Zachary hade jag också velat veta mer om hur det gick för (men det antyddes i slutet av denna boken att åtminstone han kommer dyka upp i tredje och sista boken). Med färre personer var också lite kaoset i första boken borta. Jag hade inte samma känsla av att historien drog i flera olika riktningar och att det hela tiden hände saker som i den första boken.
Handlingen är dock inte mindre dramatisk, men dramatiken ligger nog på ett högre (politisk) nivå. Medans Ett hav av vallmo överraskade mig vid att inte direkt handla om opiumskrigen (utan beskrev bara en del av handeln: den indiska sidan) levererar En flod av rök mer av vad jag förväntade mig. Den beskriver de några av de centrala aktörerna i handeln: de britiska och (som det i huvudsak var indiska) köpmännen och (på avstånd) kinesiska myndigheter och köpmän.
Ghosh skildrar inte de icke-kinesiska köpmännen i ett gott ljus, även om han beskriver väl hur gruppen inte är homogen utan består av olika personer med olika åsikter (några som inte alls handlar med opium till exempel). Det är en grupp som ser sig som bättre än sina handelspartners och som inte bryr sig om lagar och förordningar i det land de handlar med. När kinesiska myndigheter är tydliga med att importera opium är båda olagligt och att det är något de nu kommer slå ner på reagerar de med förfäran som om det var en omöjlighet (och det kanske det var så länge som handeln ändå fortgått trots olagligheten). Man kan höra ett eko båda av dagens narkobaroner och av de som i dag tjänar pengar på produktion som vi inte skulle tillåta här (frihandeln är helig. om inte jag gör det, skulle någon annan. ...).
Här är denna boken på sitt bästa, när den skildrar de handelsmännen i Kanton, hur de lever, hur de förhåller sig till det kinesiska samhället runt sig, och senare hur diskussionen dem emellan går när kinesiska myndigheter visar att de menar allvar med att de vill stoppa handeln. Vi som läser får sitta på Seth Baramji Moddies axlar under handelskammarens möten och lyssna till dem som menar att man borde kalla in den britiska flåttan direkt, de som vill avvakta, de som vill lämna över en del av lasten och hoppas att myndigheterna är nöjda, och de som menar att man aldrig borde handlat med opium från första början.
Jag hade gärna velat veta mer om hur opiumshandeln tedde sig från den kinesiska sidan. Vi får vissa inblick och får korta möten med flera olika personer i det kinesiska samhället, båda de som handlade med opium, de som använder och de som står utanför; men detta är just korta inblick. Eftersom Kanton är en stängd stad med stränga regler för vilka utlänningar som får inträde (inga kvinnor tex) och vart i staden de fick vistas (utlänningar fick hålla sig till sina kvarter utan tillträde till själva staden Kanton), är det kanske passande att vi också bara ges några få blickar in i det kinesiska samhället.
Nu är allt opium beslagtagits och förstört, våra handelsmän är upprörda och britiska myndigheter är kontaktade. Jag gissar att nästa bok kommer att avhandla själva opiumskriget, men hur? Och vilka karaktärer kommer vi fortsätta att följa?
