User Profile

Den här boken går in i detaljerna. Mycket. Varje samtal som författaren hade med sin familj, varje stycke hon läste på Livsmedelsverkets webbsida, varje ögonblick och tvivel får plats här. Det tar flera kapitel när hon går och handlar på Willys en gång. Det finns flera rim och till och med dikter hon kommit på. Jag tror att det kan vara bra om man vill följa med på hela resan eller få svar på de vanliga invändningarna.

Annars går det bra att sammanfatta så här: klimatförändringarna är här och det är både klimatsmart och svinbilligt att äta baljväxter, spannmål, icke-importerade grönsaker, hembakat bröd och annat som inte är kött och/eller halvfabrikat. Nej, man får inte vitaminbrist av det så länge man slänger in frön och nötter också, och man måste inte utesluta köttet helt, bara ta det lungt med det. Om det kan man läsa t.ex. här www.thelancet.com/journals/lanplh/article/PIIS2542-5196(25)00295-5/fulltext (EAT-Lancet dieten är det som bokens författarinna utgår ifrån)

Själv hade jag redan börjat med baljväxter och slutat med halvfabrikat sedan länge, men boken fick mig att köpa musslor; antagligen smakar de som svamp om man steker dem..? Vi får se.

Har lese denne fleire gonger, men fekk lyst til å lese henne enno ein gong då kongen døydde og media vart fylt med alle tradisjonane og prosedyrane som følgjer med eit tronskifte. Denne boka handlar om akkurat det, og om korleis det er å plutseleg måtte ta over ei trone ein ikkje var førebudd på å ta over, og måtte navigere mellom statsfunksjonar og etablerte politiske frontar ein ikkje har oversikt over. Og om korleis overleve alt dette når ein er eit godt menneske og ikkje ein maktsjuk tyrann. Forteljinga om Maia stiller ikkje spørsmål ved keisardømet som styreform, men innanfor den ramma er det ei av favorittbøkene mine, verda er passe kjend og samtidig passe framand til at det er ei glede å besøke henne, og eg elskar dei formelle språklege vendingane og dei omstendelege namna og titlane (som mange andre lesarar sikkert hatar) og dei strenge krava til kva som passar seg og ikkje, som hovudpersonen må manøvrere innanfor. Alle bipersonane er fantastiske, og det same er skildringane av hovudpersonens møte med dei. Eg har aldri før hatt det norske kongehuset i tankane når eg har lese denne boka, men no har eg det, og eg er spent på kva det får å seie for lesinga.