User Profile

The blurb made me think this would be a fascinating book, one that explained how intellectual Russians can survive and find their place in today's Russian society, how they can close their eyes to the war in Ukraine or even embrace it. That was a book I definitely wanted to read.

That was not this book, however. This is mostly a personal account of two journalists' professional life and friendships in Moscow during Putin's two decades in power, combined with a summary of the most important political developments of the time.

It takes well over half of the book to get to the Georgian war of 2008, the occupation of Crimea occurs 75% into the book, and the large scale invasion of Ukraine starts at 82%. The epilogue with a couple of mentions of discussions with old friends remaining on the other side of the barricade is just a few pages.

This is probably an interesting book for somebody who doesn't know very much about Russian political developments during the last 20 years, but it was not the book I had hoped it would be.

Detta är väl en av de bokserier man måste ha läst om man bor i Sverige (tillsammans med Fogelströms Stad-böcker, som jag heller inte läst). Att läsa Utvandrar-böckerna blir sommarens läsprojekt.

Boken tar för sig livet i Ljuders socken i Småland, med fokus på de personer som senare utvandrar. Det är ett hårt liv, med sedvanor och hierarkier som hindrar flera av huvudpersonerna att leva det liv de vill leva. Bevekelsesgrunderna är olika: någon vill leva efter en annan religiös övertygelse än statskyrkan, någon vill inte bli bestämd över, någon annan vill ganska enkelt ha mindre stenig och bördigare mark att odla.

Andra halvan av boken följer utvandrarflocken över havet på briggen Charlotta, där flera blir allvarligt sjuka och flera passagerare dör. Boken slutar i det de landsstiger i New York, men inte som samma människor de var när de lämnade Sverige.

Boken är välskriven och överraskande rolig till trots för sitt allvarliga ämne. Det är lätt att dra paraleller till Ola Larsmos Översten, en annan (och nyare) utvandrarberättelse som jag tyckte mycket om — huvudpersonerna utvandrade nog i ungefär samma tid &mdash:, men som jag på många sätt minns som ännu mörkare än denna (än så länge). Med tanke på det blir det intressant hur Moberg sen behandlar det amerikanska inbördeskriget, som kommer och var en av huvudämnena i Översten (en nyutgiven bok, Gettysburg av Niclas Sennerteg omhandlar svenskar som stred i inbördeskriget. Den hade också varit intressant att läsa).

Det här är en tankeväckande och skrämmande bok. Det man kan hoppas på är att den är det på rätt sätt, så att de som läser boken gör vad de kan för att förhindra att den blir verklighet. Och uppenbarligen är det många personer, även inflytelserika, som faktiskt har läst boken, för den tyska originalversionen är nu inne på sjunde upplagan.

Boken ska komma även på svenska, finska och engelska, men jag kunde inte vänta efter att ha läst en intervju med författaren i Helsingin Sanomat. Sanningen är ju att det scenario författaren lägger fram inte i sig är något nytt: efter att ha uppnått det man ville i Ukraina går Ryssland vidare och testar Nato genom att inta den ryskspråkiga staden Narva i östra Estland, samtidigt som man genomför avledande manöver på andra håll, där man även får hjälp av Kina. Att det i praktiken då är Kina som gör Ryssland till sin vasallstat är en annan fråga.

Det nya är att författaren, som är professor på tyska försvarshögskolan, vet exakt vad han pratar om och lägger fram logiska och övertygande argument för varför scenariot är möjligt – men inte oundvikligt.

Det som då behövs för att undvika detta scenario kommer inte heller som någon överraskning. Framför allt handlar det om att vi i Europa snabbt måste stärka vårt eget försvar och samtidigt klargöra vad som står på spel för vår del.

Boken i sig är egentligen en trea, den är bra, habil och väl genomförd men en bok som denna som gör anspråk på att varna kan inte dömas utan kontext. Att skriva en bok om ett auktoritärt maktövertagande och inbördeskrig, om förlust och flykt utan att någonsin förklara varför detta sker. Vad är kontexten till att republiken Irland i en nära stående framtid ser ett auktoritärt, inte ens explicit fascistiskt, styre tar över och börjar inskränka fri och rättigheter till en sådan grad att människor gör uppror och att ett inbördeskrig bryter ut. Varför ingriper inte det internationella samhället, inte ens Storbritanniens som har en gräns iom att Nordirland förblir under den brittiska kronan. Vad vill "frihetskämparna", vad är deras ideologi, varför agerar bara som glorifierade gangsters när de tar kontroll över territorium. Jag påminns starkt om Liv Strömqvist kritik av filmen Civil War. Det enda denna boken säger är att inbördeskrig är hemskt och att vi kan känna igen oss i karaktärerna för att de är vit medelklass som "oss". Det är inte tillräckligt, vi måste kunna identifiera oss med människor i verkliga inbördeskrig i Kongo, f.d. Jugoslavien eller Burma. Dessa inbördeskrig har en kontext, de uppstår inte ur tomma intet utan har en historia, en politik, en geopolitik och en ekonomi.

Istället för att läsa denna bör ni läsa Maceks Sarajevo under Siege och Koshravis 'Illegal' traveller