User Profile

Det är svårt att exakt beskriva vad det är med Ernauxs böcker som fångar mig. Detta är den fjärde av henne som jag läser på kort tid -- den de hade på biblioteket sist jag var där som jag inte redan läst.

Jag tror det har något med språket och hur de är berättade att göra. De är självbiografiska och Ernaux är annorlunda från mig. Hon är kvinna, mycket högre utbildad än mig och när böckerna skrivs äldre än mig. Jag tror ändå det är ett sätt för mig att se världen från ett annat perspektiv, något som alltid är nyttigt. Hennes böcker är personliga, men det känns inte heller som att de fastnar i de personliga detaljerna. De är svepande i att förmedla känslorna runt och uppfattningen av en tid. På så sätt blir de mer allmängiltiga.

Av de böcker av henne som jag redan läst är det första gången som att hon i böckerna reflekterar över det skriva självbiografisk och att portrettera andra människor i dem -- i det här fallet en person som fortfarande lever och där stora delar av boken kretsar kring en enda person (Åren rör till exempel vid en rad olika personer, men bara ytligt och kort).

Från bokens sista sida:

Han hade sagt »du kommer inte att skriva en bok om mig«. Men jag har inte skrivit en bok om honom, jag har inte ens skrivit en om mig. Jag har bara i ord -- som han säkert inte kommer att läsa och som inte är ämnade för honom -- återgett vad hans existens, i sig, har tillfört mig. Ett slags gåva i retur, en återbörd.

I've highlighted several things in @pluralistic@mamot.fr 's Picks and Shovels, but one short sentence fragment I especially like is:

using a ream of his virginal fanfold printer paper

which alludes to the protagonist's earlier dumpster diving activity to find discarded tractor feed paper that had only been used on one side.

Although I never actually dived a dumpster for half used printer paper, I do remember scavenging long sections of such paper from computer room garbage cans, back in the day.

Jeg har lest ganske mange takes, både de første lovprisingene fra både norske og amerikanske liberalere og de nedsablende, for det meste seinere omtalene. Jeg synes vel hverken det var så imponerende eller så veldig ille. Den ligger ikke fryktelig langt unna den amerikanske hovedstømmen av tankegods jeg har lært å kjenne over mange år. Hovedbudskapet er at det virkelig finnes muligheter for alle i USA bare de lærer seg å navigere systemet, og at så mange ikke får det til der han kommer fra er en defekt ved lokalsamfunnet og kulturen som ikke myndighetene kan løse. Det er fraværende fedre og dårlige mødre, det er snyltere på foodstamps som lever fett og ikke gidder å skaffe seg jobber og det er generelt mangel på ambisjoner og innsats for å prøve å forbedre sin egen situasjon blant menneskene der. Kort sagt, det er en helt streit konservativ fortelling om meritokratiet USA, påfallende lik den Bill Cosby i mange år reiste rundt og fortalte til svarte arbeiderklassenabolag.

We follow Lukan Gardova on his trip to figure out what his father last message to him means. The story is interesting enough and it definitely has a few twists and turns along the way. The world building seems to be really good, however I wish that we had gotten to experience the city of Saphrona a bit more in the book. The history of the world is interesting and I really hope that we get to explore it even further in the future books in the series. There is not that much character growth in this book, however considering the time frame of the story it's not necessary something to hold against the book.

If you like books like The Lies of Locke Lamora then you'll probably enjoy this book as well. If you're more of a big epic fantasy kind of person then it might not be the book for you.