Reviews and Comments

Some books that you stumble upon ends up punching you in the guts, others do not. This book was of the latter category, but I still think it should've been the former, much so based on that I like the works of the translator, Ursula K. LeGuin.

As a part of my job I support unemployed persons that have internships at my organization, among them at a few of the charity shops that we run. It was while browsing the bookshelves during a slow hour that I came upon Kalpa imperial. It seemed like my kind of book, and I still think it is.

I think I understand what the author wanted to do, and I think it is clever. She sketches the history of an empire, follows its many rulers , their surge, their downfall, internal and external strife; and how the empire and its society adapts during its history, sometimes needing to start over. In some ways this resembles the setup of LeGuin's Hainish cycle books: It allows the author to write a whole bunch of separate stories, laying out the workings of very dissimilar societies; while still linking them together and setting them in the same universe. While the Hain books are distinct volumes (usually, not always) being collected in the same binding it creates different expectations. I wish I had known this from the beginning, and probably should've researched it a bit more.

For at least the first two-thirds of the book I kept looking for linkages between the action and the characters in the different chapters. That names kept changing between chapters and wasn't names common in my everyday gave me the feeling that I always missed something, that I should recognize this or that character from before. To my knowledge there was no repeating characters (but may have missed some), though a few characters was mentioned later in the book.

I found this frustrating, but mostly due to my own expectations, and probably also reading it when I wasn't in the right frame of mind. Reading a few pages in the evening when I was already exhausted wasn't optimal. I think this book demands more focus. I read the last fifty pages on a day off when both partner and child was off for other adventures and that worked better.

A better way for me to treat the book would probably be as a collection of short stories set in the same setting; with the opportunity both to look at particulars and the long temporal lines. I suspect the book is good, but it didn't work for me right now. I'll keep it with the intention of getting back to it in a year or so.

Varors värde Daniel Berg och Rasmus Fleischer

Hur mäter man pengar, ekonomisk transaktioner och ekonomisk utveckling över tid? Hur mycket mer eller mindre betalar jag för gurkan i dag jämfört med för ett år sen? Hur stor är inflationen? Konsumentprisindex är ett mått för "den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen" (från SCB).

Konsumentprisindex (KPI) dyker oftast upp när vi talar om inflation. KPI är ett inflationsmått. Precis när man står där med tidningen och tänker att KPI är ett objektivt mått står Daniel Berg och Rasmus Fleischer där för att rycka bort tidningen och berätta om måttets historia.

KPI är en fortsättning på det tidigare Levnadskostnadsindex. Att titta på KPI är betydelsesfullt då det används inte bara när man mäter inflationen, men prisbasbelopp (som styr en massa olika saker är knutet till det), och tidvis har löner även varit knuten till LKI/KPI (tex under andra världskrigen när man ville undvika stridsåtgärder på arbetsmarknaden). Samtidigt finns det en massa bidrag (tex försörjningsstöd) som inte är knutet till KPI.

Berg och Fleischer går genom måttens historia och med fokus på de diskussioner som fördes särskild tidigt i måttens historia. Det gäller bland annat vilka varor som skall finnas i den imaginära varukorgen vars innehålls priser man mäter. Tidigt baserade man den på konsumtionen till en vanlig arbetarfamilj, något som betyder att lyxvaror inte räknas in samtidigt som det heller inte tas hänsyn till konsumtionen i ett ensamhushåll eller äldres konsumptionsmönster.

Boken använder dock mest plats till att syna hur man har löst utmaningar i att kompensera för kvalitetsförändringar. Om kvaliteten ökar, om jag får en bättre vara för samma peng har ju priset på varan på många sätt gått ner. Men hur mäter man kvalitet? Vad är det? Om jag köper en halv liter blandsaft, men konsentrationen är svagare än den lika dyra flaskan jag köpte månaden kostar den egentligen mer. Dock, vad om saftblandningen innehåller mer bär? Andra bär? Ekologisk socker? Är blandsaft blandsaft eller är ekologisk blåbärssaft samma vara som vanlig jordgubbssaft, eller en helt annan vara? Du ser! Inte så enkelt.

Detta har förstås lösts (eller inte lösts) på en rad olika sätt genom historien. Om man vill läsa Berg och Fleischers ganska ingående beskrivning av de olika problemen (fokuserad på matvaror, bilar och kläder) vet du vilken bok du skall läsa. Gör det, den är läsvärd.

Dock tycker jag värdet av boken i stor grad är att dra bort skynket till vår moderna värld där vi tar mycket för givet, särskild sådant som handlar om ekonomi, pengar och sådant som är konstruerat av eksperter. Det begränser sig inte bara till KPI eller ens index (det finns en massa sådana index), men också en massa andra företeelser. Vårt samhälle är byggt på en rad olika antaganden som gjordes av någon någon gång utan att detta är klart för oss i dag. På samma sätt som KPI är det också mycket som används på ett annat sätt eller på andra områden än vad det ursprungligen var avsedd för.

Varors värde är Berg och Fleischers bidrag till att återuppväcka en indexkritik som i stor grad har försvunnit från offentligheten de senaste tiåren, och ställer sig sådan i en tradition som först och fremst representerades av några av LKI/KPIs ursprungliga konstruktörer.

Årene Annie Ernaux (2008)

Dette var sommerens store litterære overraskelse. Jeg fant den på en bokhandel i Kristiansund ettersom jeg hadde lest ut den boken jeg hadde med, men vi fortsatt hadde noen dager igjen før hjemreisa. Allerede før jeg rakk å starte den hadde to personer på fediversum sagt at dette var en av de beste bøker de noensinne har lest. Ikke lave forventninger her.

Årene er en slags selvbiografi. En selvbiografi som ikke er en selvbiografi. Boken består i øyenblikk fra starten av etterkrigstiden og fram til i dag. Øyeblikkene er skrevet på en slik måte at det ikke er åpenbart at det er samme person man følger, og kanskje er det til og med riktig å si at man ikke følger en bestemt person, men noe mer abstrakt som Frankrike eller en tidsånd.

Eller et liv. Gjennom at boken er kort, tempoet er høyt, men språket likevel behagelig får man korte innblikk i hvordan en og samme person som lever ett og samme liv forandrer seg. Hvilke håp og drømmer bærer en ung person? Hvordan glemmes drømmene bort mellom småbarn og arbeid? Hvordan ser en aldrende person på de som den etterlater seg? Hvordan skaper man om seg selv i livets alle tider?

Og samtidig forandrer samfunnet rundt en i sitt eget tempo.

På mange måter tror jeg det var rett tidspunkt å lese denne akkurat nå når jeg står midt i livet med småbarn og jobb (og, som det i blant føles, ikke mye annet). Årene er en bok som hjelper med å titte både framover og bakover. Denne skal jeg spare i bokhylla til når jeg trenger den igjen om noen år.

Rävbacken är ett stycke mark väst om Uppsala där författaren Emil V. Nilsson tillsammans med familj och grannar genom flera år restaurerar tillbaka till ängsmark från den ansamling granar som stod mellan de tilliggande åkrarna när projektet började. Jag är inte särskilt kunnig om ängar och blommor; fast jag, som många, tycker att det är viktigt och bra med biologisk mångfald och det där. Platsen ligger dock bara några mil från där jag nu bor. Som man lärde på medieutbildningen när det begav sig: geografisk närhet kan göra allt aktuellt. Ett litet intresse kan kanske väckas till liv om det upplevs som nära.

Boken innehåller en rad kapittel där författaren varvar det konkreta arbetet och tankar runt det, med en berättelse som startar när gräsmarkerna uppstår för 30 miljoner år sen och fortsätter fram till i dag. Det är således båda långa och korta linjer i boken; konkret och abstrakt. Detta fungerar bra och bidrar till att förankra nutiden till en längre berättelse som i grunden handlar om människor och djurs plats i landskapet.

"I landskapet" skriver jag och försöker att undvika att använda ordet natur. Jag tänker att man inte kan sätta oss utanför naturen.

Boken är båda underhållande, lättläst och rolig. Emil V. Nilsson delar med sig av sina tankar hela vägen. Hur han frustreras över det tunga arbetet, hur han gläds över att hitta en ny art, och hur han beundrar sina grannar som lägger ner båda tid och kunskap tillsammans i ängen.

Boken ger mycket att tänka på. Man kan följa resaureringsarbetet, man kan följa de långa historiska linjerna, men man kan ägna mycke tid åt att tänka på vår plats i världen och världen runt oss. Vi står inte utanför naturen. Jag tänker att vi mår som marken under oss. Hur skapar vi den mångfald som båda vi och världen runt oss behöver? Rävbacken kan vara ett sätt.

Jag köpte den då jag hört talas om den tidigare, och tänkte att det var fint att läsa den innan jag eventuellt tittar på serieadaptionen på Netflix (jag har också förstått att det finns en kinesisk version som ligger på Youtube som möjligtvis är mer trogen boken, men också vansinnigt lång). Det är också väldigt roligt med science fiction som översätts till svenska.

Jeg ble litt forvirret av boken når jeg begynte å lese den, selv om jeg har hørt ett sammendrag i en podd tidligere. Det føltes litt som att bakgrunden med kulturrevolutionen var ett sidospår och det var svårt att förstå varför det var med i historien. Det grundar dock berättelsen i kinesisk historia och ger också en bakgrund till varför några av karaktärena blev dem de blev.

Det jag hade svårast att greppa var nog detta datorspelet. Jag tyckte att det kändes lite krystat och jag hade svårt att engagera mig i det. Det är svårt att beskriva ett spel som skall vara alltuppslukande i bokform, i ett helt annat medium. Att spel kan vara uppslukande vet jag, jag har ju spelat Dwarf fortress, men det skulle vara svårt att vidareförmedla den känslan. Jag funderar ändå om spelets funktion i berättelsen kunde förmedlats på ett annat sätt. Det känns fortfarande lite som att det inte passar in, en lite för lätt lösning.

Jag tycker i grunden att boken lyfter en rad olika intressanta ämnen som frihet, autonomi, livets och universums mening, om vårt eventuella ansvar för andra arter och världen vi bor på, och om andra arters eventuella ansvar för oss. Det är ämnen som bara är öppnade i denna boken och man lär nog behöva läsa de två andra också om man utforska dem vidare. Om de gör det på ett bra sätt lär vi få se. Just som denna volymen slutar är saker bara så vitt börjat rulla. Kommer nog läsa de andra volymen också, men väntar nog till de andra två är färdigt översatta.

Jeg var på juleferie i Trøndelag forrige jula. På vei gjennom Trondheim, før vi skulle ta toget over grensa, var jeg innom en bokhandel for å kjøpe med meg noen norske bøker. Jeg syntes ikke det var noe som fanget oppmerksomheten min og hadde vanskelig for å velge, men kom plutselig på at Frode Grytten var en forfatter jeg aldri hadde lest. Ja, og den der boka hans Popsongar var det mange som hadde snakket varmt om. Så jeg begynte å lete etter Popsongar (eller noe annet av ham) i pockethyllene. Og fant ingenting. Når jeg hadde gitt opp fant jeg denne ene nye boka hans. Bragepris og greier!

Den fikk bli med meg over grensa!

Den dagen Nils Vik døde handler om en mann som likt meg er på vei over ei grense — selv om det er grensa over til døden og ikke den norsk-svenske gresa ved Storlien. Og likt meg titter også Nils Vik tilbake på sitt liv når han er på vei å passere denne grensa.

Hele boka er en fryd å lese med et levende, men kompakt språk som klarer å fortelle en historie og en stemning uten at leseren føler at den må vade gjennom et lass med ord. Den handler ikke bare om ferjemannen Nils Vik i ett tilbakeblikk over sitt liv, men også om et helt samfunn rundt ham, noen av de som han har fraktet over fjorden, til og fra byen, i de mange årene han har jobbet som fergemann i dette lokalsamfunnet.

Det er hverdagslige situationer som beskrives. Presten som skal fraktes til kirka. Ungkaren som setter inn kontaktannonse i lokalavisa og lørdag etter lørdag reiser inn til byen for stevnemøter. Jordmora som skal skysses til fødsler. Den pensjonerte lærerinna som er syk og som Nils Vik skysser matvarer til, men som ikke vil ha hverken barmhjertighet eller oppmerksomhet. Øyeblikk med familien, med kona og døtrene — stunder av glede og tider som vanskeligere. Fortellingen er en rad personer og øyeblikk med menneskelige følelser og drivkrefter som glede, stolthet, kjærlighet, hat og lengsel. Nils Vik er vår Kharon mellom oss og menneskene rundt fjorden samtidig som han frakter seg selv til dødsriket.

Ja, og jeg kom meg til Sverige.