User Profile

I dag kan de store sosiale medie-plattformene forvandle selv den mest ortodokse venstreideolog til en oppmerksomhetskapitalist. All energi og aktivitet man kanaliserer inn i disse plattformene mater først den oppmerksomhetsøkonomiske infrastrukturen og de kommersielle selskapene som eier den. Det som eventuelt er til overs og kan brukes til politisk virksomhet som ikke gagner plattformene, er en brøkdel av det man opprinnelig hadde å gi, og sjelden konstruktivt anvendt.

— Besatt by Aksel Kielland

Ved å trene oss opp til å betrakte verden gjennom et markedsprisme, understøtter de sosiale mediene flere av høyresidens store fortellinger – som den om at det ikke er mulig å regulere teknologibransjen, og den som sier at det ikke finnes noen andre måter å strukturere verden på enn kapitalismen.

— Besatt by Aksel Kielland

Den uunngåelige effekten av å bruke og omgi seg med de sosiale medienes språk er normaliseringen av plattformenes kvantitative forståelse av verden, der alt og alle er varer i et marked. Når man betrakter og beskriver verden gjennom dette prismet lenge nok, glemmer man til slutt at prismet er der, og man begynner å forveksle virkeligheten man ser gjennom det med virkeligheten som sådan. Alle som er på sosiale medier tenker litt som en bedrift – med mindre de helt og holdent tenker som en bedrift. Når man venner seg til å tenke på denne måten, er det også en risiko at man blir litt mer tilbøyelig til å forstå og sympatisere med bedrifter når de gjør noe som får negative konsekvenser for ansatte, kunder og/eller samfunnet for øvrig. Man er kanskje ikke enig i beslutningene de tar, men man skjønner hvordan de tenker, særlig hvis man har vært i en sammenlignbar situa­sjon selv.

— Besatt by Aksel Kielland

Impulsen om å være aktiv gjennomsyrer det tjueførste århundrets mediekonsum. Enten man binger tv-serie-­episoder, fullfører oppdrag i et spill eller sveiper på dating­apper, har adspredelsen påfallende ofte et preg av arbeid. Det er som om man bytter ut ett sett med oppgaver (jobb, verv, større private prosjekter) med et annet, fordi man ikke klarer å riste av seg impulsen om å omsette tiden sin i om ikke penger, så i alle fall aktivitet som kan måles i tall og statistikk, og dermed forstås som produktiv (på en måte det å sitte og stirre tomt ut i luften ikke gjør). Langvarig skrolling etterlater som regel en følelse av tomhet og av å ha kastet bort tiden, men mens det står på har man likevel en opplevelse av å gjøre noe.

— Besatt by Aksel Kielland

Kevin Anderson liknar Norges politiska elit och oljenäringens befattningshavare vid knarkkungar. – Det finns flera tydliga paralleller mellan ledande politiker och oljebolagens toppar och de styrande inom de stora drogkartellerna. De använder samma typ av argument. ”Vår olja är grönare än deras” är som att säga ”Vårt heroin är renare än deras, det är inte utblandat”. Oljecheferna åker runt med sina Teslor och regeringen subventionerar elbilar – man vill inte ta sina egna droger eller att familjen, befolkningen, ska ta dem. Men samtidigt som man vill bli av med oljeanvändningen hemma, så letar Equinor, som i princip är Norge, gladeligen efter mer olja och gas – inte bara hemma utan även på andra ställen i världen. Det är som att säga: ”Vi odlar vår vallmo här och på andra platser i världen. Heroinet som vi sedan producerar säljer vi någon annanstans.”

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

När jag intervjuade Benedicte Solaas, den norska oljeindustrins organisation Offshore Norges direktör för klimat och miljö, på oljekonferensen i Stavanger framhöll hon blå vätgas som en anledning till att det vore oklokt att lägga ner oljeindustrin. – Stoppar vi oljeindustrin kan vi inte leverera exempelvis vätgas, som kommer att efterfrågas i till exempel Tyskland, sade hon. Enligt professor Robert Howarth har olje- och gasindustrin ”kraftigt överdrivit behovet av och efterfrågan på vätgas”. Det finns vissa specifika fall där grön vätgas kan behövas för bland annat lagring, anser han. Men ”det finns ingen anledning att producera blå vätgas, som är förödande för klimatet. Även vätgas som produceras på ett grönt sätt med förnybar elektricitet kommer bara att spela en begränsad roll i framtidens fossilfria energisystem”.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

Under 2022 och 2023 hölls flera stora demonstrationer över hela Norge och Facebookgruppen ”Vi som kräver billigare el” samlade över en halv miljon medlemmar. Stora statliga elprisstöd infördes. Det här har gjort motståndet till det som kallas den gröna omställningen massiv, berättar Truls Gulowsen, ordförande i Naturvernforbundet. – Här finns en väldigt potent blandning av motstånd till vindkraft, till EU och till att bygga elkablar till Europa, säger han. Men mängden el som går ut till oljeplattformarna är större än den som kablas ut till Europa. Han menar att oljebolagen tjänar på att få ut elen, eftersom de då kan minska kostnaderna för koldioxidavgiften. Enligt honom borde oljebolagen själva stå för elproduktionen. – Det är helt ologiskt att oljebolagen ska använda samhällets energi till att minska sina produktionskostnader, utvinna mer olja och gas och göra sin kommunikation grönare, säger han.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

För hundra år sedan använde människan 15 procent av jordens landyta – nu är mer än 77 procent av marken påverkad av mänsklig aktivitet, om Antarktis räknas bort. Statliga tv-bolaget NRK har avslöjat att 79 kvadratmeter natur i minuten försvinner bara i Norge, när städer växer och allt fler vill ha semesterstugor i vacker miljö.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund