User Profile

Förre året läste jag två av Adichies andra böcker, 'En halv gul sol' och 'Lila hibiskus'. Det är en författare som min sambo tycker mycket om och som kändes annorlunda än det jag brukar läsa.

I likhet med 'En halv gul sol' är boken ganska tjock, och utspelar sig över många år. Gissningsvis är huvudkaraktärena i 13-14 årsåldern när boken börjar och närmer sig 40 när boken slutar. Medans 'En halv gul sol' sträcker sig över Biafrakriget, utspelar sig 'Americanah' i en värld där det finns mobiltelefoner och bloggar.

Vad handlar den om? Vad ger den en inblick i? En ung generation nigerianer på nittiotalet som mest vill resa ut och bosätta sig i USA eller England. Att emigrera, bosätta sig utomlands, försöka att överleva i ett nytt land splittrad från familj och nära vänner. Att utomlands upptäcka att man är mörkhyad, men inte en "svart amerikan." Att flytta hem, men vara en annan och upptäcka att hemplatsen inte heller står oförändrat. Den ställer också frågor om vad det innebär att anses som lyckad, att lyckas; och om det är det samma som att vara lycklig.

Men också kärleken.

Kärleksrelationen mellan Ifemelu och Obinze går som en röd tråd genom berättelsen, trots att merparten av boken utspelar sig med de två huvudpersonerna i olika delar av världen, med olika förutsättningar; där de lever sina egna liv, men kanske alltid längtar tillbaka till varandra. Jag är mycket skeptisk till denna romantiska föreställning om den eviga kärleken, den rätta personen som alla andra bleknar mot; men det funkar som ett väldigt gott berättarmässigt grepp och jag väljer att se det som inte så mycket mer än det. I grunden tror jag inte att det är det boken egentligen handlar om.

@kallekn@kirja.casa Läste hans 'Hägring 38' för ett tag sen efter att ha spelat ett brädspel om finska inbördeskriget. Kändes som den gav lite mer djup till hur kriget påverkade det finska samhället i många år efter. Hade ingen aning om att det fanns en hel serie på liknande tema.

Jeg fikk boka i bursdagsgave av fetteren min forrige høsten. Den ble plutselig mer aktuell enn hva den burde ha vært.

Som jeg forventet meg er boka en fortelling om tiden fram til dannelsen av Israel, men det er mer enn så. Odd Karsten Tveit begynner fortellinga med å følge en amerikansk kristen sekt med norskettede Anna Spafford (som Tveit har skrevet en egen bok om) som skaper en koloni i Jerusalem sammen med et svenskt frikirkesamfunn fra Nås i Dalarna, der de skal drive veldedighetsarbeid i vente på Jesus gjenkomst. Det var for øvrig hovedinspirasjonen for Selma Lagerlöfs bok 'Jerusalem'.

Med fare for at det blir en sprikende bok forteller altså Tveit om både American Colony og Palestina; om menneskene, politikken og relasjonene. Det fantes tider der jeg kjente at han forlot American Colony, men han kom alltid tilbake. Jeg syntes at det var et grep som fungerer, det skaper et fokus og en litt annerledes inngang til en komplisert historie.

Jeg syntes jeg fikk et tydelig bilde av hvordan sekten, menneskene rundt den, Palestina og Jerusalem, palestinerne, sionistene, og jødene som hadde bodd der i generasjoner, forandret seg under de drøye søtti år som boken utspiller seg gjennom.

Läste 'En halv gul sol' och 'Lila hibiskus' förra året. Tänker jag läser den sista av hennes böcker som vi har hemma.