Reviews and Comments

En bra inføring i tematikken rundt AI/KI. Den presenterer kanskje ikke mye nytt om man har fulgt debatten litt. Den tekniske gjennomgangen var god og presenterte en del som jeg ikke kjente mye til fra før.

Det er tydelig at Strümke er entusiastisk over mulighetene som AI-teknologien gir uten å ramle ned i de vanlige fallgropen. Hun bruker ganske mange sider på å beskrive problemer og uønskede utfall, uten å samtidig havne i dommedagsfella (selv om hun kort beskriver disse scenariene også, men det er ikke der fokus ligger).

Det jeg savner er en kapitalismekritikk og/eller en kritikk ut i fra en fordelningspolitisk synsvinkel. Jeg tror at AI kan ha sitt bruk, men det vi ser i dag er i stor grad hvordan denne teknologien dyttes på oss fra private selskaper i det formål å øke egen fortjeneste på bekostning av sine egne arbeidstagere, kunder eller samfunnet som helhet. Det finnes en mengde eksempler på dette (lagerlogistikk, sosiale medier, annet). Her sitter private kapitalinteresser å erstatter arbeidsplasser med automatiske besluttningssystem og chattbotter, og serverer oss innhold for å holde oss på nettsidene/appene deres så lenge som mulig; samtidig som natur hogges ned for å bygge datasentere, elektrisitetsnettet overbelastes og vann brukes opp der dette er en mangelvare. Jeg er ganske enkelt skeptisk til at vi kan høste fordelene med denne teknologien så lenge den styres av privat kapital. Det nevnes, men skulle ville at den inneholdt mer om dette, selv om jeg forstår at det ikke var fokus og kan utdypes mer i en annen bok. I en slik innføringsbok synes jeg det er ålreit med tydelige tips til videre lesning.

Som Go-spiller irriterer det meg også litt att det er ett slikt fokus på sjakk innom vestlig AI-forskning. Sjakk har vært viktig ettersom det er det dominerende abstrakte spillet i vesten, men i mitt minne var AlphaGos seier (4-1) mot Lee Sedol 2016 en milepæl. Det var etter det som jeg begynte å spille Go så det er klart jeg synes det er viktig. Men det sier noe om hvor ukjent dette (fantastiske) spillet er i vestlige land når det først blir en nyhet her når samme teknologi appliseres på sjakk flere år senere. Også i denne boka nevnes bare Go i en parentes.

Förre året läste jag två av Adichies andra böcker, 'En halv gul sol' och 'Lila hibiskus'. Det är en författare som min sambo tycker mycket om och som kändes annorlunda än det jag brukar läsa.

I likhet med 'En halv gul sol' är boken ganska tjock, och utspelar sig över många år. Gissningsvis är huvudkaraktärena i 13-14 årsåldern när boken börjar och närmer sig 40 när boken slutar. Medans 'En halv gul sol' sträcker sig över Biafrakriget, utspelar sig 'Americanah' i en värld där det finns mobiltelefoner och bloggar.

Vad handlar den om? Vad ger den en inblick i? En ung generation nigerianer på nittiotalet som mest vill resa ut och bosätta sig i USA eller England. Att emigrera, bosätta sig utomlands, försöka att överleva i ett nytt land splittrad från familj och nära vänner. Att utomlands upptäcka att man är mörkhyad, men inte en "svart amerikan." Att flytta hem, men vara en annan och upptäcka att hemplatsen inte heller står oförändrat. Den ställer också frågor om vad det innebär att anses som lyckad, att lyckas; och om det är det samma som att vara lycklig.

Men också kärleken.

Kärleksrelationen mellan Ifemelu och Obinze går som en röd tråd genom berättelsen, trots att merparten av boken utspelar sig med de två huvudpersonerna i olika delar av världen, med olika förutsättningar; där de lever sina egna liv, men kanske alltid längtar tillbaka till varandra. Jag är mycket skeptisk till denna romantiska föreställning om den eviga kärleken, den rätta personen som alla andra bleknar mot; men det funkar som ett väldigt gott berättarmässigt grepp och jag väljer att se det som inte så mycket mer än det. I grunden tror jag inte att det är det boken egentligen handlar om.

Jeg fikk boka i bursdagsgave av fetteren min forrige høsten. Den ble plutselig mer aktuell enn hva den burde ha vært.

Som jeg forventet meg er boka en fortelling om tiden fram til dannelsen av Israel, men det er mer enn så. Odd Karsten Tveit begynner fortellinga med å følge en amerikansk kristen sekt med norskettede Anna Spafford (som Tveit har skrevet en egen bok om) som skaper en koloni i Jerusalem sammen med et svenskt frikirkesamfunn fra Nås i Dalarna, der de skal drive veldedighetsarbeid i vente på Jesus gjenkomst. Det var for øvrig hovedinspirasjonen for Selma Lagerlöfs bok 'Jerusalem'.

Med fare for at det blir en sprikende bok forteller altså Tveit om både American Colony og Palestina; om menneskene, politikken og relasjonene. Det fantes tider der jeg kjente at han forlot American Colony, men han kom alltid tilbake. Jeg syntes at det var et grep som fungerer, det skaper et fokus og en litt annerledes inngang til en komplisert historie.

Jeg syntes jeg fikk et tydelig bilde av hvordan sekten, menneskene rundt den, Palestina og Jerusalem, palestinerne, sionistene, og jødene som hadde bodd der i generasjoner, forandret seg under de drøye søtti år som boken utspiller seg gjennom.