Rävbacken är ett stycke mark väst om Uppsala där författaren Emil V. Nilsson tillsammans med familj och grannar genom flera år restaurerar tillbaka till ängsmark från den ansamling granar som stod mellan de tilliggande åkrarna när projektet började. Jag är inte särskilt kunnig om ängar och blommor; fast jag, som många, tycker att det är viktigt och bra med biologisk mångfald och det där. Platsen ligger dock bara några mil från där jag nu bor. Som man lärde på medieutbildningen när det begav sig: geografisk närhet kan göra allt aktuellt. Ett litet intresse kan kanske väckas till liv om det upplevs som nära.

Boken innehåller en rad kapittel där författaren varvar det konkreta arbetet och tankar runt det, med en berättelse som startar när gräsmarkerna uppstår för 30 miljoner år sen och fortsätter fram till i dag. Det är således båda långa och korta linjer i boken; konkret och abstrakt. Detta fungerar bra och bidrar till att förankra nutiden till en längre berättelse som i grunden handlar om människor och djurs plats i landskapet.

"I landskapet" skriver jag och försöker att undvika att använda ordet natur. Jag tänker att man inte kan sätta oss utanför naturen.

Boken är båda underhållande, lättläst och rolig. Emil V. Nilsson delar med sig av sina tankar hela vägen. Hur han frustreras över det tunga arbetet, hur han gläds över att hitta en ny art, och hur han beundrar sina grannar som lägger ner båda tid och kunskap tillsammans i ängen.

Boken ger mycket att tänka på. Man kan följa resaureringsarbetet, man kan följa de långa historiska linjerna, men man kan ägna mycke tid åt att tänka på vår plats i världen och världen runt oss. Vi står inte utanför naturen. Jag tänker att vi mår som marken under oss. Hur skapar vi den mångfald som båda vi och världen runt oss behöver? Rävbacken kan vara ett sätt.