Man kunde tro att jag var född med en akrobatisk talang och genom hård träning hade drivit mina prestationer i höjden och stolt visat upp resultatet för publiken: den tolkningen stämmer inte alls. Jag hade inget yrkesval, det var aldrig tal om talang. Jag trampade på trehjulingen och fick sockerbitar för det. Om jag i stället hade slängt min trehjuling i hörnet hade jag inte längre fått någon mat, istället piskslag. Iwan hade inte heller något val. Inte ens pianisten, som inte var beroende av cirkusen och bara spelade för oss tillfälligtvis, ställde sig förmodligen aldrig frågan om han just nu hade lust att spela piano eller inte.

— En isbjörns memoarer by Yōko Tawada (Page 50)