User Profile

Under 2022 och 2023 hölls flera stora demonstrationer över hela Norge och Facebookgruppen ”Vi som kräver billigare el” samlade över en halv miljon medlemmar. Stora statliga elprisstöd infördes. Det här har gjort motståndet till det som kallas den gröna omställningen massiv, berättar Truls Gulowsen, ordförande i Naturvernforbundet. – Här finns en väldigt potent blandning av motstånd till vindkraft, till EU och till att bygga elkablar till Europa, säger han. Men mängden el som går ut till oljeplattformarna är större än den som kablas ut till Europa. Han menar att oljebolagen tjänar på att få ut elen, eftersom de då kan minska kostnaderna för koldioxidavgiften. Enligt honom borde oljebolagen själva stå för elproduktionen. – Det är helt ologiskt att oljebolagen ska använda samhällets energi till att minska sina produktionskostnader, utvinna mer olja och gas och göra sin kommunikation grönare, säger han.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

För hundra år sedan använde människan 15 procent av jordens landyta – nu är mer än 77 procent av marken påverkad av mänsklig aktivitet, om Antarktis räknas bort. Statliga tv-bolaget NRK har avslöjat att 79 kvadratmeter natur i minuten försvinner bara i Norge, när städer växer och allt fler vill ha semesterstugor i vacker miljö.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

Enligt Torbjørn Forseth påminner den norska laxindustrin om den amerikanska tobaksindustrin i sättet att arbeta med lobbying, sprida desinformation och misskreditera vetenskaplig forskning. Han och flera kollegor har blivit utsatta för rena trakasserier av företrädare för branschen, beskriver han. – Man får beskyllningar mot sig både i pressen och i sociala medier. De påstår att vi är korrupta – att vi betalats av vattenkraftsnäringen för att frikänna dem från skador på vildlaxen. Man blir både arg och ledsen, men till slut blir man hårdhudad – mig bekommer det inte så mycket längre. Men flera kollegor har gett upp och börjat forska om annat. De orkar inte längre. Vissa har blivit utmobbade från sina jobb. Hur ska man då få andra, yngre forskare att ge sig in på det här området, och stanna kvar? Det är Torbjørn Forseths oro. – Vi har en situation där vi har en stor, mäktig näring med en organisation som driver aktiv lobbying och trakasserar dem som ifrågasätter. Och i realiteten finns ingen politisk opposition. Alla partier är eniga om att näringen ska fortsätta att växa. Flera forskare som jag talat med återger liknande skildringar av hets från branschen. En av dem är Kjetil Hindar, som tidigare var forskningschef vid samma institut, NINA, som Torbjørn Forseth, och som forskat i trettio år om genetiska problem knutna till odlad lax som rymt. Han blev uthängd som nazist i laxnäringens tidskrift. En artikel där han citerades om att det skett en genetisk förorening av vildlaxen var illustrerad med en bild av vildlax tillsammans med hakkors.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

Klimatkrisen är enligt Diego Foss en kris för Oljefonden, som sitter på stora fossila tillgångar och riskerar att mycket går om intet, både som en direkt följd av klimatförändringarna, som kan orsaka förödelse på alla marknader, och när internationella lagar kan göra att användningen av olja, gas och kol stoppas – och då blir strandade tillgångar. – Om de själva hade tagit initiativet till att fasa ut de bolag som inte är i linje med Parisavtalet hade de kunnat leda in fonden på en styrd övergång. Nu riskerar det att bli kaos. Det här är en paradox som egentligen hänger ihop med hela Norges förhållande till oljan. Samtidigt som de uttalar att de vill bli världsledande i att hantera klimatrisker törs de inte gå före, säger han och fortsätter: – Men om man menar allvar med att man tänker på framtida norrmäns välfärd, så borde man vara mer finansiellt risktagande nu. Jag tror att framtida generationer skulle tacka oss om vi lät avkastningen bli mindre för att försöka hindra jorden från att bli varmare.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

The avatar smiled silkily as it leant closer to him, as though imparting a confidence. Never forget I am not this silver body, Mahrai. I am not an animal brain, I am not even some attempt to produce an Al through software running on a computer. I am a Culture Mind. We are close to gods, and on the far side.

— Look to windward by Iain M. Banks

Before, we believed that the soul might be saved. Now our technology, our better understanding of the universe and our vanguard in the beyond, has robbed us of our unreal hopes and replaced them with its own rules and regulations, its own algebra of salvation and continuance. It has given us a glimpse of heaven, and made more intense the reality of our despair when we know that truly it exists and that those we love will never be found there.

— Look to windward by Iain M. Banks

He appeared surprised, and Kabe formed the impression that he had been mistaken for a sculpture or an article of monumental furniture. This happened fairly often. A function of scale and stillness, basically. It was one hazard of being a glisteningly black three-and-a-bit-metre-tall pyramidal triped in a society of slim, matte-skinned two-metre-tall bipeds.

— Look to windward by Iain M. Banks

Jag börjar rota runt i uppgifter från Bolagsverket. Flera ledande profiler inom skogs- och klimatforskningen visar sig själva sitta i bolagsstyrelser eller konsultbolag med skogsbolag som kunder. Jag ställer mig frågan hur man som forskare håller sig helt vetenskaplig om man samtidigt förbinder sig att ta hänsyn till vinstintressen inom just det område man forskar på? En styrelseledamot för ett bolag är nämligen skyldig att verka för att ge bolaget vinst.

— Skogslandet by Lisa Röstlund (Page 38)

Tor Vilhelmsen har barn och barnbarn, men är inte så orolig. – Går man tillbaka i historien och ser på geologin så var det väldigt varmt på jorden för en miljon år sedan. Och sedan har det böljat i berg och dalar, upp och ner. Det är cykliskt. Människornas påverkan är försumbar. Intill står makarna Sverre och Marit Dunseth. De jobbade båda på ett oljebolag där hon var sekreterare och han bland annat ledde arbetet med 170 meter höga kranlyft för att tillverka betongpelare för oljeinstallationer vid Statfjordfältet i Nordsjön. Det är existentiella frågor som politikerna måste handskas med nu, om oljan, säger Sverre. Men politikerna är ju också beroende av oljeintäkterna. Marit Dunseth säger att paret inte oroar sig särskilt mycket. – Vi vill ju inte att det ska bli några klimatförändringar. Vi vill ha det som det är. Men vi tänker inte så mycket på det. Kurt Husbø har vit skjorta och blå kavaj. Han har arbetat inom it vid Statoil. Han säger att den norska oljan är renast i världen, så det är inte Norge som borde sluta med olja först. Han är inte säker på vad som orsakar klimatförändringarna. En gammal Statoilkollega i vit jacka och blårutig skjorta, Kjell Gunnar Osmundsen, kommer fram. Han har heller inget emot norsk olja och det som oroar honom i framtiden är kriminalitet – knivstickningar och annat. Den utvecklingen är inte bra.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund

Varje år i maj håller Equinor bolagsstämma ute i kontors- och industrilandskapet Forus i utkanten av Stavanger. Inför stämman våren 2024 lämnades ett radikalt förslag in till styrelsen. Det kom från flera internationella aktieägare – investmentbolag och pensionsfonder från Nederländerna, Danmark och Storbritannien – som föreslog att Equinor skulle ändra strategi för att komma i linje med Parisavtalet. De bad också styrelsen att förklara hur planerna på nya olje- och gasfält går ihop med att hålla uppvärmningen av jorden under 1,5 grader. Flera andra ägare meddelade att de skulle stödja förslaget. En av dem, den brittiska pensionsfonden Railpen, uttryckte för nyhetsbyrån Reuters att de var ”besvikna” på Equinors planer på att fortsätta att leta efter ny olja. Nästan en tredjedel av de icke-statliga ägarna röstade för. Men den största aktieägaren – den norska staten – röstade emot. Det blev ingen strategiändring.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund