flera jag talar med beskriver att den storskaliga svenska modellen med kalhyggen och plantering av främmande, snabbväxande trädarter är den största boven i sig. Gran har i stor skala planterats på kalhuggna marker som inte är anpassade för gran. Granar har grunda rötter, till skillnad från tallar med djupa palrötter, vilket gjort att granarna som satts på karga tallmarker främst i södra Sverige i många fall blivit stressade, känsliga för värme och torka och lättare angripna.

— Skogslandet by Lisa Röstlund (Page 57)