Det vi sedan företog oss på banken var säkert inte kriminellt, men efteråt fick jag dåligt samvete. Vi gick in i en byggnad som var försedd med en logga till en dold kostnad. Wolfgang viskade något till mannen i kassan, de talade en stund med varandra med dämpade röster. Sedan hämtade mannen ett ansökningsformulär. I stället för underskrift lämnade jag mitt tassmärke på ett papper och öppnade mitt första bankkonto.

— En isbjörns memoarer by Yōko Tawada (Page 67)