Tor Vilhelmsen har barn och barnbarn, men är inte så orolig. – Går man tillbaka i historien och ser på geologin så var det väldigt varmt på jorden för en miljon år sedan. Och sedan har det böljat i berg och dalar, upp och ner. Det är cykliskt. Människornas påverkan är försumbar. Intill står makarna Sverre och Marit Dunseth. De jobbade båda på ett oljebolag där hon var sekreterare och han bland annat ledde arbetet med 170 meter höga kranlyft för att tillverka betongpelare för oljeinstallationer vid Statfjordfältet i Nordsjön. Det är existentiella frågor som politikerna måste handskas med nu, om oljan, säger Sverre. Men politikerna är ju också beroende av oljeintäkterna. Marit Dunseth säger att paret inte oroar sig särskilt mycket. – Vi vill ju inte att det ska bli några klimatförändringar. Vi vill ha det som det är. Men vi tänker inte så mycket på det. Kurt Husbø har vit skjorta och blå kavaj. Han har arbetat inom it vid Statoil. Han säger att den norska oljan är renast i världen, så det är inte Norge som borde sluta med olja först. Han är inte säker på vad som orsakar klimatförändringarna. En gammal Statoilkollega i vit jacka och blårutig skjorta, Kjell Gunnar Osmundsen, kommer fram. Han har heller inget emot norsk olja och det som oroar honom i framtiden är kriminalitet – knivstickningar och annat. Den utvecklingen är inte bra.

— Norgeparadoxen by Lisa Röstlund