Einar reviewed Förrädarland by Vilhelm Moberg
4.0 stars
Det är svårt att tala om några av Mobergs böcker utan att jämnföra med Utvandrar-sviten, som också är de ende andra böcker jag har läst av honom. Förrädarland är betydligt kortare med (i alla fall i min utgåva) knappt tre hundra sidor, men har många av de element vi känner frå Utvandrar-sviten: Et historiskt tema med stor betydning för svenskar, et flertal personer som man följer växelvis och som korsar varandras väg och samma lättsamma berättarstil där läsaren ofta påminns om detaljer från tidigare i boken (i fall man har glömt). Om något tyckte jag att persongalleriet inte fick utveckla sig på samma sätt som i Utvandrarna, men det är ju också naturligt eftersom boken är betydligt kortare.
Förrädarland följer en rad personer långs med gränsen mellan Värend och Blekinge, då gränsen mellan Sverige och Danmark, under mitten av 1600-talet. Det är tiden för Stockholms blodbad och Gustav Vasa, …
Det är svårt att tala om några av Mobergs böcker utan att jämnföra med Utvandrar-sviten, som också är de ende andra böcker jag har läst av honom. Förrädarland är betydligt kortare med (i alla fall i min utgåva) knappt tre hundra sidor, men har många av de element vi känner frå Utvandrar-sviten: Et historiskt tema med stor betydning för svenskar, et flertal personer som man följer växelvis och som korsar varandras väg och samma lättsamma berättarstil där läsaren ofta påminns om detaljer från tidigare i boken (i fall man har glömt). Om något tyckte jag att persongalleriet inte fick utveckla sig på samma sätt som i Utvandrarna, men det är ju också naturligt eftersom boken är betydligt kortare.
Förrädarland följer en rad personer långs med gränsen mellan Värend och Blekinge, då gränsen mellan Sverige och Danmark, under mitten av 1600-talet. Det är tiden för Stockholms blodbad och Gustav Vasa, det är tid för Dackeupproret, men med fokus på vanliga människor, de som man sällan möter i den vanliga historieskrivningen. Vi får träffa präster, munkar och bönder, men följer också en bondson som tar värvning. De lever på båda sidor av gränsen, pratar samma språk, praktiserar samma tro, är i släkt med varandra och handlar med varandra. De har åsikter, men är i det stora och det hela likgiltiga inför vilket land de bor i eller vem som är kung.
När kriget bryter ut är det dock de som drabbas. Soldater drabbas samman i deras skogar och på deras mark, det är deras gårdar som bränns och deras djur som dödas, de berövas liv och samhället stympas vid att kontakt över en gräns som tidigare inte betytt något i praktiken plötsligt förbjuds. Dessutom när allt kommer till kritan skall fälttåget betalas med kyrksilvret som lokalbefolkningen har betalat till över flera generationer.
Jag tror jag gillar Mobergs böcker och tänker att jag vill läsa flera av dem, men om jag skall ta fram något jag störde mig på är det hur stor plats könsligt umgänge tar, särskilt i bokens första hälft. Jag förstår att giftemål och barnafödande är jätteviktigt, och att våldtäkter var (och är) en del av kriget som jag uppskattar att faktisk tas upp; men jag misstänker att Vilhelm Moberg var mer upptagen av än den vanliga 1600-talsbonden. Detta fanns i Utvandrar-sviten också, men eftersom de böckerna var mycket tjockare fick det ta plats utan att det tog överhand. Jag skulle ju ville veta mer om böndernas vardag i övrigt!
