Din vilja sitter i skogen

Den här romanen påstår ingenting; den observerar bara, i lågmäld norrbottnisk dialekt. Tystnaden i naturen, den man känner lugn av, kontrasteras implicit mot tystnaden i den ensamma lägenheten i storstaden. Det blir ingen action, inga Stora Problem™, inte så många klara svar heller. Men jag gillade boken skarpt. Man känner liksom gemenskap. ”Här på byn lämnar vi alltid dörren olåst för säkerhetens skull.” Ja, det är precis så man gör. Rekommenderas för alla på landsbygden, i stora städer, med och utan en tydlig platstillhörighet. Man kan i alla fall känna sig hemma i litteraturen.

Skriven konsekvent på dialekt. Sökandet efter mening och litteratur för huvudpersonen från en by i Norrland till nytt sammanhang med kulturarbetare på Södermalm. En lovande debut.

Det var en trevlig bok. Det händer inte jättemycket, det är som ett långt kåseri o lite ytliga tankar om vad som är hemma. Stora behållningen var den norrländska dialekten, väldigt mysigt uppläst av författaren själv. Själva titeln återfann jag inte i boken, vet inte om jag missade den. Funderade en del på om den var biografisk eller om det är en sån "autobiografi"