Sjaunja

Skogen är så gammal att jag bara kan ana när den tog sin början

Härifrån där jag ligger i dess ständiga början och slut

I går skars den ner

I går föddes de som ska se allt förändras

Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.