Narrationens kris

Det här är en typisk Byung-Chul Han-bok i det att den är koncis, uttömmande, samtidsaktuell, tidlös och hela tiden pendlar mellan bildning, filosofi och populärkultur. En av hans bästa skulle jag säga. I klassisk dialektiskt stuk utforskar han (explicit eller implicit) paradoxer. Hur kan vi i vår uppkopplade tid vara så ensamma? Hur kan vi med vår tillgång till världens kunskapsbanker förstå så lite?

Han rör både vid vad jag utforskat inom filosofin - kunskap är inget som upplevs, det är något som abstraheras, inordnas i system av tänkande och inom teologin - kunskap är något som lärs i dialog med andra och omvärlden.